Dagens Nyheter – 14 september 1872, sida 2

RR — Är han deruppe? frågade en röst i mörkret. — Föga troligt. En ekorre skulle knapit kuzna klättra upp på det der rucklet, svarade en annauv. — Aflossa ett ekoit, så få vi väl se, om han finns, inföll en tredje. Här låg nu Cocil orörlig utsträckt på balkongens golf. Intet af hvad som yttrades land folzhopen undgick honom. Ett ögonblicks tystnad inträdde; kan hörde, huru khanen spävdes på en pistol; ett skott brann af, och en kula hven förbi hans öra samt fördjupade sig i väggen rågra tum över hans obetäckta hufvud. Tystnaden fortfor; förföljarne lyssnade... Derpå började åter det förra larmet; mänga röster talade på en gång. — Han är inte der, det kan man vara säker om, ropade en stämma, som tycktes tillhöra sjelfva anföraren; han skutle inte ha kunnat hålla sig så stilla, när skottet emöllde... Nvoj, låt os3 ej dröja bär längre, ty då får han för långt försprång. Många fötter sattes nu i rörelse; Och efuer en etucd var det åter alldeles ty et omkring det ödsliga huset. Tillsvidare åtminstone kunde Cicil anse sig vara i säkerhet. Han gjorde ett försök at resa sig upp;