Dagens Nyheter – 14 september 1872, sida 2

Biskop Grundtvigs begrafning gde rum i onsdags, såsom våra läsare af ett cort telegram derom redan känna. Efter danka tidniogar återgifva vi derom ytterligare följande: Flera timmar före det utsatta klock slaget var Vor Frelsers Kirke, der jordfistningen förrättades, fylld med menniskor. Framför koret stod den väldiga kistan af ekträ, ifverhöjld af blommor cch kransar, bland hvilka låg en palmgren af silfver, skänkt af danska qvinnor. Efter afsjungandet af en psalm besteg Boisen predikstolen och höll ett tal, deri sammanliknande Grundtvig med Luther. Efter honom beträdde pastor Rördam predik stolen och skildrade den aflidnes verksamhet som kyrklig lärare och författare. Ännu en prest, pastor P. Fenger, höll ett tal öfver den aflidne samt riktade några tröstens ord till de sörjande, hvarefter han förrättade jordfåstningon. Melian hvarje tal afejöogs en psalm. Kistan bars ur kyrkan af 20 yngre prester. Lika många lekmän, representanter för landets provinser och 3önderjylland, lyfte kistan på likvagnen, hvarefter det oöfverskådliga liktåget ordnade sig så, att studentföreningen, med två florhöljda fanor gick i spetser, der näst presterekapets representanter och slut ligen deltagarne i Vännemötet (Grundtvigianismens bekännare) samt öfrige, hvilka ville hedra den aflidne utmärkte mannens stoft. Tåget gick till jernvägsstationen, men gjorde en stunds uppehåll vid Vartous kyrka, i hvilken den aflidne, ännu sista söndagen han lefde, predikade. Från en mängd hus vid de gator tåget passerade äfvensom å flera fartyg i hamnen flaggades på half stång. Klockan 3 e. m. afgick det extra bantåg, som förde liket till Kjöge och med kvilket omkring 700 personer medföljde. Vid grafven afsjöngs en såag af Hostrup, hvaretter professor F. Hamme rich framträdde och tecknade i kraftiga drag Grundtvigs personlighet, särskildt betonarde att den kristna kyrkan icke haft någon psalmdiktare, som står framon den nu aflidne. . I gripande ord frambar Björnst,erne Björnson en tacksägelse till den aflidne från Norge, från det norska prosterskapet, de norska skol lärarne och folkhögskolorna och från många norska män och qvinnor. Han skildrade den aflidnes betydelse tör det nordiska folklifvet och erinrade om det arf, han lemnat Nordens folk, samt lofvade å ungdomens vägnar, att denna arfvedel skulle väl förvaltas och striden med allvar fortsättas och utföras, Slut ligen talade pastor Sveistrup tröstande ord till Grundtvigs närmaste efterlemnade och tackade isynnerhet fru G. för det hon med kärlek och trofasthet i så hög grad bidragit till att göra hans ålderdom blid och att kasta solljus öfver hans sista dagar. Efter afsjungandet af en psalm afslöts den gripande högtidligheten med läsandet af trosbekännelsen och Fader vår.