Dagens Nyheter – 14 september 1872, sida 2

Två månader på Eastern Island. Befälhafvaren å i Gefle hemmahörande, för någon tid sedan förolyckade skeppet Indiaman, kapten A. Miltopeus, har meddelat Göteborgsposten följande intressanta skildring af hans och hans besättnings två månaders långa vistande på den af vildar bebodda ön Eastern Island: Sedan vi den 13 sistlidna mars i sjunkande tillstånd kommit i sigte af Eastern Island, blefvo vi förvånade öfver att en europ6 kom roonde i båt ut till oss. Vi begärde, uttröttade som vi voro af det oupphörliga arbetet vid pumparne, hans biträde, och som han sade sig kunna skaffa bjelp af vildarne på ön, tackade vi honom derför. Efter några timmar återkom han i sällskap med 60 till 70 vildar, hvilka började pumpa, medan besättningen förgäfves sökte få reda på läckan. Detta befanns till sist omöjligt, hvarför en stor del af provianten samt några effekter af värdo mästo föras i land, hvarefter fartyget med infödingarnes tillhjelp halades in bland klipporna. Seden vi dagen derpå ytterligare bergatiland åtskilligt, var Indiaman den tredje dagen alldeles sönderslaget och bortspoladi at de våldsamt brusande vågorna. Eastern Island, eler Påsk ön, benämnes af vildarne Rapganhi; dess NO. ända är belägen på 27 gr. 6 m. 28 sek, S. Br. och 91 gr. 37 m. 42 sek. V. Lgd. Den är omkriog 170 eng. mil lång samt till större delen betäckt af lava och grus från tre redan för lång tid tillbaka slocknade vulkaner. Den ena af dessa, måhända en bland de största i verlden, är vid kratern omkring 4 eng. mil i omkrets och 1,500 fot djup, med botten täckt med vass och af regovatten bildade mindre sjöar, Genom den mängd lava, som likt ett skal hvilar öfver en större del af ön, ba bildats kolossala underjordiska grottor med nästan otillgängliga ingångar. Grästorf och vilda buskar växa här och der på ön, som för öfrigt är föga tillgänglig frän sjösidan, emedan dep ieke eger någon hamn och ankarplatserna dessutom äro mycket farliga i följd af ombytliga vindar. Temperaturen derstädes är mycket mild och ungefär lika behaglig som på Madeira. Ons invånare, do g k. kanakerna, boende på dess vostra kust, äro af en ful och blandad indizostam och vid pass 150 stycken, deriband 40 qvianor. De lefva i små, i båtform byggda kojor, öfvertäckta af gräs och torf. De gå nakna, äro tatuerade öfver hela kroppen och lefva af råttor, fisk och söt potatis, som helt sparsamt finnes på ön, De simma som fiskar, dyka ofta på 10 å 15 famnars djup och fånga evt slags stor och grof hummer, hvilken de med begärlighet förtära. Sedan då med tvenne trästycken antändt gräshögar, upp staplada i ett slags lavaugnar, upphetta da stenar på hvilka deras qvionor tillaga födoämnena. Männen tro myeket skickliga i kastniog med spjut, de eg .utliga vapen de ega och som AN ESSEN SUS RNESSSESEASSRR ES