Dagens Nyheter – 13 september 1872, sida 1

mm —— - -wow—— — — O w W VW W —Ä Ö r ÄOVO——-V betsoch tjenstemännen; samt städernas omI bud i båda kamrarne haft en afgjord öfvervigt inom riksdagen. Denna öfvervigt finner sitt kraftigaste uttryck i kamrarnes gemensamma voteringar angående statsanslag. Det parti inom riksdagen som har öfverhanden i dessa voteringar disponerar öfver statskåssan och i följd deraf öfver riksdagens gång. Majoriteten, mer och mer minskad, har på senaste tiden legat öfver med blott 20—30 röster. Men genom de redan försiggångna valen har denna majoritet förlorat omkring 10 röster, och detär högst sannolikt att den blir ännu ytterligare reducerad genom de förestående omvalen till företa kammaren. Det är således ytterst nära deran att landtmannapartiet blir i majoritet inom hela riksdagen (det är så redan i aldeles öfverväldigande grad inom andra kammaren, hvaraf det utgör tvåtredjedelar), och då erfarenheten lärer att a!la förut tvchågsne gerna i god tid kasta sig öfver till den sida som står på vippen att blifva segrare, så torde den profetian icke innebära stor våda för spåmannen: att nästinstundande riksdag kommer att styras af landtmännen. Månne det kan vara statsklokt att vid en sådan utsigt fortfara med det hittills mot landtmannapartiet följda systemet af hån och trots? Skulle icke ett litet tillmötesgående nu vara på rätta stället? Detta parti har — det kan omöjligen på grundade skäl bestridas — med exemplarisk tålmodighet uthärdat beskyllningar för sjelfviskhet, råhet och egennytta, i tusen variationer, och det har i sina handlingar ådagalagt lika stor måtta. Svenska allmogens tålamod är dock icke att fullkomligt förlita sig på Det har en gräns, CMen går man den till mötes, så går den en emot4. Det. torde vara skäl för litet hvar att betänka detta och åtminstone så pass mycket göra afseende på det kommande väldets önskningar, att man icke kastar det en utmaningshandske i ansigtet genom att vid valet förbigå sådane män som, utan att egentligen höra till detta parti, dock åtminstone icke deltagit i förföljelsen emot detsamma samt till och med i vissa frågor gjort gemensam sak med det — det vill säga hrr Dufva och Mankell. Deras uteslutande skulle vara ett till den grad fiendtligt steg, att det skulle föranleda det i andra kammaren allrådande partiet att anse hela Stockholmsbänken med misstroende och afvoghel — och detta skulle naturligtvis beröfva denna bänk det betydande inflytande den är egnad. att utöfva om den står på åtninstone dräglig fot med majoriteten.