Dagens Nyheter – 13 september 1872, sida 1

RV fälla honom; ty han handlade, såsom vore han skyldig. Om hans samvete var rent — så måste en hvar ha resonnerat — hvarför sökte han icke försvara sig, hvarför underkastade han sig med denna onaturliga resignation ett straff, gom blott tillkommer missdådaren? De vandrade helt obemärkta utför trapporna; Cecil hade lofvat att följa vexeldiskontören utan motstånd, och det föll honom icke heller in att bryta sitt ord. De trädde ut ur hotellet; här sågos lysande ekipager vänta vid stora porten på dem som ämnade sig på bal eller på teatern eller på en erkohertigs middag. Det var med en sällsam känsla Cecil bickade på dessa präktiga hästar och granna liv;er, gom påminde honom om ett lif, hvarifrån han nu var för alltid utestängd. Denna afton, vid denna samma timme, skulle han eljest ha befunnit sig i den förnämsta gocietet på en storartad bankett, som gafs af en furste! Plötrligt kände hun, huru juden lade sin hand på hans arm; detta var första tecknet till att hans frihet var förlorad. Han visade emellertid ieke, huru ytterst obehaglig denna närgångenhet från judens sida var för honom; ben sväljde förtreten och lät sig ledas af Barori. Denne förde honom in en smal gränd helt nära hotellet; han gick med, utan att söga ett ord, ty han hade ju lofvat att följa sin anklagare. . Men nu upptäckte han i mörkret tre ge