Dagens Nyheter – 13 september 1872, sida 1

3 HUMADIE TE 60. bladet har icke varit nog ärligt att härvid taga i betraktande, dels att frågan om dessa vapenöfningar var 1869 icke blott en rent militärisk, utan innebar äfven det då omtvistade stora spörjsmålet om riksdagens rätt att nedsätta ordinarie anslag; dels att 1869, med dess bekymmersamma statsbrist, ett helt annat förhållande existerade än 1872 med dess öfverskott, medförande olika förpligteleer för representanten, och dels slutligen att indelta armåns öfningar 1869 voro i den gamla stilen samt helt olika mot fälttjenstöfningarne 1871 och 72, hvilkas större tidsenlighet naturligtvis ökat benägenheten att för dem tillsläppa medel. För allt detta, som ställer de nui Aftonbladsartikeln bjert och ensidigt framhållna inkonseqvenserna i en helt annan dager, har sagda tidning hvarken haft öga eller öra i sin monomani att prisa på ena hållet och häckla på det andra. Lyckligtvis är man nu så van vid ett dylikt beteende, att det verkar alldeles motsatsen af det åsyftade. Ville Aftonbladet och Allehanda finna ett kraftigt medel att förhindra någon riksdagsmans återval på landet och hos de djupa lederna derstädes mot honom utså misstro, så behöfde de blott riktigt berömma honom. Fruktade vi att dessa stora samtida skulle taga detta ad mnotam, hade vi noga aktat o88 för att yttra det, men härför anse vi 088 kunna vara fullkomligt lugna. De hvarken höra eller se. Artiklarne nr 2 och 3 berörde, gom män kunde vänta, den för general Abelin så ömtåliga frågan om arctilleriets förläggande till Karlskrona elter Landskrona. Det hjelpte icke att man, efter det förra riksdagsbeslutets fattande, kommit underfund med att det enda lämpliga exercisfältet vid Karlskrona var 3 mil aflägset derifrån, att artillerietg afsedda vaktgöring i staden och på fästningarne bevisades vara tidtals omöjlig, att flertalet högre militärer inom representatios nen gillade det Weidenbjelmska förslaget om Landskrona framför det Abelinska om Karlskrona. Detta sistnämda var snart sagdt det enda af det Abelinska förslaget som gått igenom, det var sommarens sista ros, och samtlige stadsboer och intelligenserX, med ett ord alla Abelinare, stridde för detsamma såsom pro aris et focis4. — Ja! det hölls knappast hemligt att särskilda sammankomster före denna trågas afgörande egde rum hos general Abelin, och man påstod att grefve Ugglas ampra anfall mot regeringen, i hans reservation mot statsutskottets beslut, var en produkt af dessa sammanträden. Ryktet visste dessutom att berätta om skarpa meningsskiljaktigheter i konseljen före rogeringspropositionens framläggande, och får man döma efter både hvad som sades och icke sades af de gamla konseljledamöterna under debatten, oaktadt skarpare hugg då vankades mot ministeren från intelligenspartiet än eljest från landtmannaoppositionen, så såg det nästan ut som dessa ledamöter snarare njutit af de hugg de fingo uppbära, under det att deras tystnad samt nedslagenhet efter vunnen seger antydde allt annat än belåtenhet med densamma, och att om ock från motsidan några provinsoch slägtsympatier samt officerstycken gjort gig gällande, hvilket vi dock, oaktadt Aftonbladets förrädiskt genomskinliga hänsyftningar, alltjemt betvifla, det personella hos dem likväl haft ett öfvertag framför det nationella, PORER TO TEN ERE TSEK ET SEN