Dagens Nyheter – 12 september 1872, sida 2

Av framtog si vexelblankett, som han lade på bordet, sägande till juden. — Ifyll denna såsom ni behagar, och jag skrifver mitt namn derunder mot det att vi ger oss den förfalskade vexeln. Baroni betänkte sig ett ögonblick. Han älskade pennringen högst af allt på jorden; denna vexelblankett, som låg der framför honom, och å hvilken han egde frihet att insätta huru stor summa han sjelf fann för godt, innebar en frestelse, mycket svår att öfvervinna. Han ihågkom visserligen, hurusom walesaren strängeligen förbjudit honom att gå in på något slags kompromiss; men huru mycket skulle det väl rendera honom att göra sig till ett lydigt verktyg åt Ben Davis? Innan Ezra Baroni haun yttra sig, tog Cecil helt lugnt blanketten och ref den midt itu. — Gud välsigne er, Rock, sade han med så låg röst, att endast Serafen hörde det; men detta får ni inte göra, — Beauty, är ni galen? ropade markisen ifrigt. Om här en förfalskning skett, är ni, lika mycket gom jag, ett offer derför. Och ifall denne jude går in på att sälja papperet åt mig, sjelf bestämmande priset, så är det en affär mellan honom och mig, som icke rörer någon annan. Hans firma har lidit en pekuniär förlust, jag ger henne ersättning härför. 9Sedan blir det min sak att uppsöka den sannskyldige brottslingen ... Herr Baroni, jag har