Dagens Nyheter – 11 september 1872, sida 2

jag nu behandlar er, sir. Vanligtvis går man litet raskare, litet mera hänsynslöst tillväga. Ni får ursäkta, att jag inte kan anförtro papporet åt er. Han kunde icke afstå från det ljufva nöjet att refa dessa män, som stodo så högt öfver honcem i samhällsställniog, men hvilka han i följd af omständigheterna för tillfället hade helt och hållet i sin makt. — Ni menar, att vi skulle stjäla det af er? röt markisen i vredesmod. Ni tror oss tillhöra samma usla slägte som ni sjelf? Tag hit papperet, så att vi få se det. Lögg det der, eller ock — så sannot jag är hederlig karl — dödar jag er på ögonblicket, der ni står. Juden kände sig åter mindre väl till mods. Serafens beslutsamma blickar skrämde honom. Han bugade sig och blef åter ödmjuk, tack vare den ovanliga förmåga, han besatt, att rätta sig efter omständigheterna. — Jag förlitar mig på er heder, nådiga herr markis, sade han, i det han framlade vexeln på bordet. Cecil lutade sig fram och betraktade namnteckningarne på papperet; de båda, som i denna stund gåfvo akt på honom, märkte väl, att Pn rysning geromlopp alla hans lemmar, och at ott ytterligt raseri, en outsäglig smärta vodde inom honom. — Nåå? frågade Serafen ängsligt. Denne visste icke hvad han skulle tro, hvad