Dagens Nyheter – 10 september 1872, sida 1

Danmark har i detta hänseende vida större omsorg egnats åt denna jordbrukareklass och dess höjande till en mera sjelfständig verksamhet. Också intar den der en helt annan ställning än hos oss. Der råder allmänt inom denna mindre jordbrukareklass en välmåga, hvartill ingen jemförlighet kan här uppvisas. Deras jord befinner sig i fullt ut lika god kultur som de större jordbrukarnes, och små väl anlagda och omhägnade trädgårdar omgifva de trefliga husen. Af denna klass ha, hvad bekant är, inga förflyttningar skett till Skåne, åtminstone är det icke för oss kändt att någon dansk här innehar någon jordlägenhet under 15 å 20 tunnland. De hade annars sannolikt genom ett infördt bättre brukningssätt fördelaktigt inverkat på våra förhållanden. Måhända är detta redan i en närbelägen framtid att förvänta. På den egentliga slättbygden i Skåne ser man ännu högst sällan någon jordbrukare drifva sin jord med kor. Om de inneha mindre än 10 å 12 tunnland åker, så skötes denna antingen med en häst eller mot lega af någon närboende större jordbrukare. Skötseln blir också derefter. För detta biträde lemnas då ersättning i arbete eller penningar, i senare fallet med 10 å 12 rdr per tunnland. Det är ofta rätt sorgligt att se den vanskötsel, som vanställer dessa små jordlotter, och den dåsighet, med hvilken egarne deraf låta det så fortgå i ett ständigt sjunkande år från år. Sjelfva försjunka de också alltmer i håglöshet för att åtaga sig sådant arbete som erbjudes dem, och deraf äfvensom af den ringa afkastning, den illa skötta jorden lemnar dem, bli fattigdom och nöd oftast en naturlig följd. Helt annorlunda är deremot deras ställning, som genom jordafsöndring tillegnat sig endast några kappland, dem de bruka sorå trädgårdsland. Bearbetningen af detta förhindrar dem icke att åtaga sig det arbete de bäst passa för och som är mest lönande. Endast i ett fall äro de något beroende af de större jordbrukarne, nemligen hvad beträffar hemforslandet af brännmaterial. Också motse de, hvar och en i sin ort, mera längtansfullt än den öfriga befolkningen den kolbrytning, som nu föregås af barrningar inom flera härader.