Dagens Nyheter – 5 september 1872, sida 1

— IVO fram till den för deltagarne i täflingen af. sedda platsen. Under denna korta ridt passerade Cecil händelsevis Serafen; han lutade sig ned och såde i förbifarten till vännen: — 8e på Skungen4, Rock; jag tror, vi redan kunna säga, att spelet är vunnet. Dagen var herrlig och varm; Hela; Baden hade samlats för att åse kapplöpningen. Långa rader af vagnar, de flesta förspända med fyra eller sex hästar, upptogo en stor del af slätten; någon s. k. pöbel fanns der icke; damernas toaletter voro de mest lysande man kan tänka sig, och hvad herrarne angår, märktes bland dem inonehafvarne af åtskilliga bland de förnämligare namnen i Almanach de Gothat. Skogskungen stod nu der midt ibland sina utländska medtäflare; den gamla ifvern kom hans lemmar att darra, den gamla elden försatte hans blod i kokning. Han lefde för några ögonblick i minnet af sina förut vunna segrar och törstade efter nya. Så gafs signal till täflingens början. De första vilda sprången gjordes, vår kung störtade, framåt, likasom de andra hästarne. och hade snart dessa ett stycke -bakom sig. Men plötsligt saktade han farten, ett uttryck af ångest och förtviflan förmärktes i hans blick. Hans ben begynte våldsamt skaka, och allt, som han hade omkring sig, syntes honom insvept i en dimma, hvilken oupphörligt blef allt tätare. Han sträfvade dock