Dagens Nyheter – 4 september 1872, sida 2

långa frånvaro. Hvad Berkeley angår, hade Cecil mött honom några dagar efter deras genaste samtal, och på Berties fråga, huru han redt sig med sina spelskulder, hade han svarat att allt då var uppgjordt. Judarne och de öfriga affärsmännen, af hvilka vår hjelte lånat pengar, hade låtit honom anträda resan till Baden, likväl efter att först ha undfägnat honom med en och annan hotelse, affattad i mer eller mindre oförskämda ordalag. Sjolf hoppades han att genom Skogskungens stora eeger vid den tyska badorten få pengar till att tysta munnen på fordringsegarne åtminstone för någon tid, och blotta utsigten härtill gjorde honom glad och nöjd. — Är ni säker på att SCkungen4 består profvet, Bertie? frågade honom lady Guenevere, för hvilken några hundra par handskar voro beroende af utgången. — Ja visst. Men om han icke gör det, lofvar jag er, att ni skall få en annan lika vacker historia att berätta som den der om mannen i Seinen... För er skull vill jag söka göra slutet så pittoreskt som möjligt. Ni är väl god och ger mig en hårlock, för att ha i beredskap i händelse den skulle behöfvas? Den nådiga ladyn skrattade och skakade på hufvudet. Om en man, på hvilken hon lärt sig sätta värde, tog lifvet af sig, ville hon åtminstone slippa att hennes namn inblandas des i saken.