Dagens Nyheter – 4 september 1872, sida 1

ords INTNER RR RER RR OT TOS Thiers 1870—1872: För två år sedan. — Den offentliga meningens skiftningar. — Thiers. — Före kriget och nu. I dag skrifva vi den 4:de september. Denna dag för två år sedan proklamerades republiken i Paris, och ett par dagar derefter hitkom underrättelsen om att regeringen, med Trochu såsom president, var bildad. Sedan dess har mycket förändrats. Trochu har inför domstol varit föremål för de svåraste anklagelser. Jules Favre, hvars vältalighet en gång ryckte folket med sig och som verksamt bidrog till att störta kejsardömet, har nu sjunkit djupt i offentlighetens omdöme. Bazaine, i hvilken hela landet en tid såg en räddande engel, befinner sig under en förfärlig anklagelse och Thiers innehar platsen såsom franska republikens president. Han har så mycket som någon känt hvad det vill säga att vara en lekboll för den stora allmänhetens vexlande meningar och åsigter. Då han i lagstiftande församlingen hade talat emot krigsförklaringen döptes han till Ypreussaren, hans person karrikerades i alla tidningar, hans yttranden uttyddes såsom det svartaste förräderi och polisen måste skydda hans hus möt parisiska folket Så kommo olyckorna: kapitulationen, fredsslutet och kommunen, och med allt detta dök den lilla mannen i chokladfärgade fracken åter fram på scenen för att öfvertaga en hufvudrol. Af helt andra orsaker än förut stormade Paris arm6 åter hans hus, och den gången bjödo de till att jemna .det med jorden. Men Thiers segrade; han förstod att ställa sig väl med alla partier och folket i Paris hurrar nu för preussaren4, under det tidningarna följa hans minsta företaganden med en noggMunnhet, som står i en besynnerlig motsats-f! kunde tro hafva intresse för e fria medborgare. Hade Ihiers röst fått göra sig gk då han på sin tid rådde till eftertanke besinning, under det hela kammaren ropade på krig, sutte han säkert icke nu på pr dentstolen, och telegrafen i Trouville sku icke vara i så trägen verksamhet. Fåtal i Frankrike tycker emellertid om att påminna sig hans varnande röst, men det har dock gitt stora intresse att genomgå hvad den gsnillrike mannen då yttrade. Det var den 15:de juli 1870 som hertigen af Gramont steg ned från talarestolen i lagstiftande församlingen med orden: Vi skola ögonblickligen vidtaga sådana mått och steg, att Frankrikes intressen, säkerhet och ära ingenting skola komma att lida. Omedelbart derpå framlades proposition att 50 millioner frank skulle ställas till regeringens disposition, och församlingen uppmanades att påskynda dess antagande. Det var i detta ögonblick som Thiers ilade upp i talarestolen och djupt rörd yttrade sig sålunda: Då kriget väl blir förklaradt, skallingen vara angelägnare än jag att lemna regeringen medel i händerna för att kunna föra det segerrikt. Min fosterlandskärlek ir lika varm som någon af de här närvarandes. Men är det här verkligen fråga om att antingen bevilja eller neka regeringen de medel, som hon begir? Nej! Jag protesterar mot en sådan tolkning. Det hela rör sig om en krigsförklaring, som ministören gjort här ifrån talarestölen. Nå väl, kan ministören ensam afgifva en sådan? Hafva icke äfven vi någon rätt till att få ordet? Men för att taga det, måste man hafva tid till att öfverlägga om saken. (Afbrott) Historien, Frankrike, hela verlden betraktar