Dagens Nyheter – 30 augusti 1872, sida 1

Stockholms-Nyheter. iFredagen den 30 augusti 1872. Årets 243:djo dag. Äterstå 123 dagar, Månen går ned straxt efter midnatt. Namn: Adauetus (latin: tillkommen, tillökad) hette en kristen som dåen kristen lärare skulle afrättas under romerske kejsaren Diocletiani regering frivilligt trädde fram och ropade att han också vore en kristen, Då han sålunda ökade martyrernas antal, blef han af tolket kallad Adauctus. Märkliga händelser den 30 augusti. 1463: slog danske konungen Kristian I upländingerne på Helgeandsholmen och Brunkeberg. 1731: två lejon, tre tigrar, en vildkatt samt en frigifven slaf såsom present från dejen i Algier aflemnade till Fredrik I. Djuren förvarades i Logården, som deraf fått sitt namn (förkortadt från Leopardeller Lejongården). : dog litteratören f. d. landshöfdingen Elis Schröderheim. Han föddes den 26 mars 1747 i Stockholm och var son af sedermera bieskopen i Karlstad Georg Claes Schröder, hvars barn blefvo adlade. Sedan han vid 17 års ålder slutat sina studier, ingick han i k. kansliet, der han blef kopist 1768 och tidigt bemärktes af Gustaf III, hvars yanest han förvärfvade både genom sin embetsmannaskicklighet och sitt angenäma umgängessätt, som förskaffade honom ej blott hastiga befordringar i statens tjenst, utan äfven hedern att bli en af deltagarne i Gustafs förtroliga sällskapskrets.. Den tid, han från dessa dubbla befattningar kunde undanstjäla, egnade han åt vitterheten, som för honom blef en hvila, en lek. Man har sålunda efter honom flera smärre tal och poemer, nästan alla i skämtsam stil, samt trenne at en liflig och qvick dislog utmärkta komedier: RångedalaRBiddaren, Fjäsken eller Den bestiällsamme samt Sladdret eller Fjäåkens mirakler. Den svenska dramatiska litteraturen måste med skäl beklaga avt en af hennes älsklingar fick så föga egna sig åt hennes tjenst, hvaremot staten måhända äfven mäste beklaga att icke litet mera fasthet och allvar fans i denna älskvärda karakter, som eljest hade så ovanliga resurser. Sedan han blifvit befordrad till statssekreterare, rikshärold, kommendör af nordstjerneorden, upphörde ej blott hans yttre lycka, utan med hans beskyddares lif äfven hans inre trefnad. Det förra hade den allmänna orsak, som vi redan antydt, det senare var en följd dels af husliga missöden — hans glada och snillrika frus död — dels af ekonomiska bekymmer, emedan Schröderheim af alla kunskaper var mest oerfaren i den visserligen prosaiska, men så högt nödvändiga: den att hushålla, och sålunda icke aflagt något af de stora inkomster han beredt sig genom att sälja tjenster, särdeles kyrkoherdebeställningar. Efter Gustafs död skildes han från sin statssekreterareplats och flyttades till landshöfding i Upsala, hvilket embete han likväl knappt innehade i två år, emedan han tog afsked 1794, då han såg sig misstänkt för delaktighet i Armfeltska konspirationen. Han bodde sedan på Järtva, hvaraf han fått arrendet, och dog efter ett sorgligt och glädjelöst tilibragt år nistan i elände. Han var en af de första ledamöterna i svenska akademien, hvarförutan vetenskapsoch vitterhetsakademierna äfven tillegnade sig honom.