Dagens Nyheter – 30 augusti 1872, sida 1

nig ensam och öfvergifven, utan penningar, utan vänner, Utan framtid, utan förhoppningar och utan — er tillflyktsort. Besynnerligt allt detta! Här satt ban nu midt ibland trymåer och sidenbeklädda soffor framför den smakfullt ornerade eldstaden, rökande den dyrbaraste tobak; huru svårt för jen man som i sitt hem är omgifven af en sådan prakt, och som utom hemmet öfverallt finner gig eftersökt och firad i de noblaste samqväm, huru svårt för honom att tänka sig nödställd såsom tiggaren på gatan, att på förhand göra sig förtrogen med ödsligheten i bysättningshäktet! Cecils sorgsenhet varade emellertid icke länge. Han slog bort grubblerierna, och eftor tio minuters förlopp resonnerade han sålunda: hjo, ännu kan jag räddas. Reser jag till I Baden, vinner Cdamernas pris och några vad å större belopp, så blir allt bra igen. Och jäg måste vinna, Skogskungen skall icke förneka sig, och derborta finnas ej hästar, som kunna jemföras med våra. Och så lätt hade han för att glömma, att han snart somnade vid Terrails Ciub des Valets de Coeur. Samma natt, då ofvan omtalade möte egde rum mellan de båda bröderna, hade tvenne andra personer äfven stämt möte — i stallet på Royallieu. Aldrig hade Skogskungen, som a för tillfället stod i detta stall, varit oroligare, argsintaro och mindre böjd för att äta