Dagens Nyheter – 29 augusti 1872, sida 1

räcka begge dessa organer i denna fråga Cvacker fot åt landtmannapartiet. Detta är i Dagbladsartikeln det egentligen märkliga och som vållat att vi sysselsatt oss med densamma. Vi anföra bladets ord härom: De största frågorna bli antagligen grundskattefrågan och försvarsfrågan. Efter den benägenhet för öfverenskommelse, 8om redan visat sig inom första kammaren) och som säkerligen hy sesäfven af flertalet bland städernas representanter i andra kammaren ), torde det icke vara omöjligt att lösa åtminstone den förra trågan på ett billigt och rättvist sätt, endast målsmännen för deaf grundskatterna mest betungade ega nog insigt att ej misstro sina för. modade politiska motståndares benägenhet att gå deras anspråk till mötes, så längt den enskilta eganderättens helgd och statskassans kraf medgifva. Ehuru detta är skrifvet så, att deråt skall kunna gifvas mer eller mindre vidsträckt tolkning i afseende på den praktiska tillämpningen, så lärer det väl ändock ej kunna förnekas att Dagbladet här tydligt förklarat sig hafva ingenting emot att grundskatterna för de af dem mest betungade småningom och i mån af statens tillgångar eftergifvas, såvida man icke i stället lägger grundskatt på den nu privilegierade jorden. Om Dagbladet och alla med det liktänkande haft den klokheten att göra det medgifvandet innan det var för sent, skulle det säkerligen nu icke funnits någon anledning att klaga öfver att de obildade taga öfverhand inom representationen, såsom Dagbladet i sin måndagsartikel säger ske. Men man har sjelf spänt bågsträngen för starkt — och nu är den brusten. Så går det när man ger sig in på statsvärf utan att nogare känna historien och utan att hafva egen erfarenhet. ) Ja, om den, sådan den nu var, kan sägas som biskop Brask skref: härtill är jag nrödd och tvungen. ED, NM. ;) Hur vet pegbladet att de nu så öfvergifvit sin vid förra riksdagen intagna position? Det är väl sä, att efter sig sjelf dömer man ngr