-— tU -— mans med en hop yngre civila tjenstemän och officerare. Berkeley var mörkröd i ansigtet; han hade Jöpparne hårdt sammanprössade, och hans ögon lyste med en onaturlig glans; det syntes att spelpassionen regerade honom. Vid denna anblick erfor Bertie en djup bedröfvelse. — Berk, jag visste inte, att du var här. Vi ämna nu gå hem; vill du komma med? frågade han, i det han vårdslöst helsade på det. öfriga sällskapet. Berkeley såg upp med en min, som tydligt vittnade om att detta afbrött missbagade hozom. -— Nej, jag kan inte, sade han i tvär tor; cer du inte, att vi spela, Bertie? — Jo, jag ser det, genmälde Cecil allvatligt och nästan med ett förebråendo uttryck. Han vinkade ynglingen till sig. — Kom med oss, hviskade han vänligt i hans öra. MHasardspel bringar bekymmer öfver en och hvar; och du vet ju att Royal hatar sådant. Kom med mig, Berk; jag skal basöka flera enskilda tillställningar i afton, ce: man får roa sig för intet. Du tycker ju om att valsa; följ mig, så skall du ej ångra dig. Den. unge mannen skakade på hufvudet; ett moln öfverfor havs vackra, barnsliga anlete. — Nej, låt mig stanna här bland mina vänner, mumlade han med otålighet. Jeg vill inte gå härifrån ännu, säger jeg dig.