Dagens Nyheter – 28 augusti 1872, sida 1

gp — Ske din vilja! Cecil gjorde en axelryckning och aflägsnade sig. Hans lugna sinne kunde icke uppröras af småsaker, och han var icke heller den som onödigtvis spillde ord. — Jo, jag är just rätta mannen att predika för andra, jag som på mina egna skuldror bär synder som kunde vara nog att fördelas bland tjugu, sade han till sig sjelf, i det han med sina följeslagare lemnade stället. De tankar och känslor, som uppstodo i hans själ, då han såg Berk ligga sanslös och med afbruten arm framför sig, hade ännu ej blifvit fullkomligt glömda. Han gjorde sig sjelf ofta förebråelser, för det han ej nog mycket vårdade sig om sin lättsinnige broder. Och det skulle verkligen ha behöfts att någon annan än Cecil, som var så medgörlig och föga passande till en Mentor för andra, hade handledt ynglingen; ty Berk var ytterligt svsg till karakteren, och ibland, när ångera intog honom, var han i stånd till att lofra, att han skulle bli den bästa och försigtigaste menniska under solen, samt försäkra, att han med glädje ville göra allt hvad hans välvillige rådgifvare behagade tillstyrka; men — fem miuter senare voro dessa löften och försäkrinar totalt förgätna, och han ville åter gå sin gen väg. Bertie besökte verkligen några baler i föräma hus — han var ju inbjuden till alla ådana — innan han ändtligen klockan fem