Dagens Nyheter – 27 augusti 1872, sida 2

UT -— att det en gång skulle bli ännu svårare för hans äldre broder, arfringen till fädernegodset, att bispringa honom med pPenhifigar; At iasåg han fullkomligt klart, att hvarje förhoppning, som han i pekuniert afseende byggde på sina anhöriga, måste komma att svikas. Han fann gig uteslutande bänvisad till dessa affärsmän, som mot orimliga pfovisionöri försträckte honom nödiga medel att lefva på stor fot. Det berodde på dessa föraktade procentare, huru länge han skulle fortfara att vara den tongifvande inom la haute volge, det låg i deras makt att när som helst uppresa en oöfverstiglig skiljomur mellan honom och dem som under hela hans ungdom varit hans närmap oe omgifning. Han visste, att ett Halft år, en mån d, ol ler kanske blott en dag återstoda, innan han skulle komma att störtas från sin närvarande höjd och försvinna i landsflyktens eller färenlsets afgrund. Han visste att judarne kur de slå ned öfver honom, när han minst anace det — kanske under en lysande bankett, mes dan han anförde kotiljongen eller på sitt vanliga älskvärda sätt skämtade med någon liten förtjusande hertiginna... Hans resurser voro nu totalt uttömda; men Bå stor var sorglöshbeten hos det Royallieuska blodet, att medvetandet häraf knappt någonsin förmådde störa det nöje, sällskaps lifvet tillskyndade honom. i Om någon väderspåman skulle ha förutsogt