Dagens Nyheter – 27 augusti 1872, sida 2

Städerna i Stockholms län ha under den snart tilländagående riksdagsperioden varit cepresenterade af en man, hvars namn de under tiden kunnat hinna glömma bort. Det ir hr Isberg — häradshöfding och riddare. den stad, der han är hemma, i Norrtelje, har lokaltidningens redaktion i dessa dagar, då det stundar till nytt val, på något sätt kommit att erinra sig — eller kanhända blifvit erinrad om — denne representants tillvaro och för honom utfärdat en orlofssedel, som är så utomordentligt förmånlig att den skulle kunna väcka afund hos sjelfya Anckarsvärd, Petr och andra riksdagsstorheter, om de icke till sin lycka vore af en högre makt befriade från att råka i frestelse till en dödssynd. Orlofssedeln lyder så: Någon inflytelserikare, med större relationer inom rikskamrarne och med öfverlägsnare förmåga än vår hittills varande riksdagsman hr häradshöfdingen och riddaren F. G. Isberg finnes icke inom den valkrets som utgöres af städerna i Stockholms län. Hr Ts redbarhet och afgörande inverkan vid voteringarnei Åndra kammaren har icke ens af hans motståndare kunnat jäfvas. Man säger visserligen att det från förra riksdagen ej afhörts något af hvad vår riksdagsman uträttat, men detta påstående är grundfalskt, ty om motsatsen bär dock riksdagsprotokollet vittne. Att hufvudstadstidningarne icke haft något att i detta hänseende omförmäla, bevisar mindre än intet och deras uraktlåtenhet härutinnan beror på omständigheter som vi här ej vilja vidröra. Månne den som i tysthet verkar i sitt kall utan långa, braskande och tröttande tal, icke uträttar mer? Vi blott fråga. Derföre är det vår ärliga öfvertygelse, att någon lämpligare och riksdagsvanare än hr IL, som nog vill arbeta för samhällets bästa, kunna vi ej erhålla, derföre böra vi enhälligt gifva honom våra röster. Det skulle vara bra underligt om icke alla de valmän som i morgon infinna sig vid valurnan i Norrtelje gåfve sin röst åt en man, hvilken, såsom man nu erfar, utöfvar en afgörande inverkan vid voteringarne i Andra kammaren och sålunda på sätt och vis håller balansen i riksdagen. Här i Stockholm var detta icke bekant förrän man fick läsa det i Norrtelje-bladet och vi ha svårt att tro att yttrandet icke innefattar åtminstone någon liten smula öfverdrift. Låter icke vännen i Norrtelje-bladet pruta med sig? Till ex. så, att frasen ändrag derhän: Hr TIs afgörande verkan vid voteringarne, när de utfallit med 1 rösts pluralitet, har icke ens af hans motståndare kunnat jäfvas — med det amendementet kunna äfven de, som hafva en närmare kännedom om riksdagslifyets interiör, ha glädjen instämma i Norrtelje-bladets omdöme. Hyom kan väl bestrida att om det någonsin skule hända att i Andra kammaren en omröstning utfölle med 81 röster mot 80 och hr Isberg befunne sig bland de 81, så hade han utöfvat ett afgörande inflytande. — Sedan man väl kommit att tänka på detta märkliga förnållande, skall det förmodligen icke dröja länge, förrän Europa har sina blickar fästade på hr F. Isberg och på Norrtelje stad, i fall dess valmän lyckas göra honom till valkretsens representant. Hvad en redaktör af en Stockholmstidning kan ha skäl att vara missnöjd öfveri Norrtelje-bladets uppsats, är att det icke utsäges hvad det är för omständigheter som vållat att hufvudstads-tidningarne uraktlåtit att omförmäla hvad hr F. Isberg ufträttat vid riksdagen. Har någon sammansvärjning varit ingången mellan Posttidningen, Aftonbladet, Allehanda, Dagbladet och Fäderneslandet att tiga ibjel hr Isberg? Det är ju möjligt. Man har sett ungefär dylikt i afseende på underhaltiga böcker och pjeser. Det har af sig sjelf uppstått en tyst öfverenskommelse att man aldrig skulle tala om dem, emedan de voro under all kritik. Men hur i all verlden har det lyckats tidningarne att få erkebiskopen-talmannen, kammarens sekreterare och dess kansli att gå in med dem i komplotten, så att ej heller protokollen veta någonting nämnvärdt om hr F. Isbergs verksamhet? Np RR KE EE ÅR AR a ke LJ kH få AA