Dagens Nyheter – 24 augusti 1872, sida 2

VU -— ädling, som tänkt på honom i hans öfvergifna belägenhet, och som äfven tänkt på hans stackars hund. Rake, den okuflige och filosofiske manner, tyckte att han ville falla ned på sina knän i stoftet och kyssa sin välgörares fot — så stark, så obegränsad var den hängifvenhet han från denna stund fattade för Bertie. Någon tid senare finna vi honom i full utöfning af sin tjenst hos Cecil. Mången ansåg det temligen skandalöst, att en officer vid gardet tog till sin betjent en kavallerist gom blifvit straffad för subordinatiomsbrott; men Bertie brydde sig aldrig om hvad folk sade; och så ovärderlig blef slutligen Rake för honom, att han knappt för en enda dag ansåg sig kunna vara honom förutan. Två år hade nu förgått, sedan Rake blef Cecils kammartjenare. Han älskade sin busbonde med en trohet, som i vår tid är mycket gällsynt; han älskade hans hästar, hans hundar, allt som var hans, ända till hans jagtbössor och stöflar, han gjorde allt för honom, och hans segrar vid täflingsridter eller kappseglingar gladde honom mera än om han sjelf rönt de största framgångar. — Min käre Seraf, yttrade Cecil en gång rörande detta förhållande till sin vän markisen; om ni söker trohet, sjelfuppoffring och hvad de nu heta alla dessa oskattbara kardinaldygder, så gå till en högsint stråtröfvare; ban skall lefva och träla för er, tills han der