Dagens Nyheter – 24 augusti 1872, sida 1

derför rådligt att begifva sig ifrån stallet, för att icke gifva ökad näring åt sin sorgsenhet. Rake hade varit ganska mycket med här i verlden och — så tyckte han åtminstone Bjelf — fått slita mera ondt än de flasta andra menniskor. Liflig var ham samt stark och modig; och han ansåg sig sjelf för en filosof. Hvilkens son han var, derom hade han icke den ringaste aning; hans barndom hade förflutit på fattighuset; men äfven denna kalla fostermoder hade ej förmått qväfva glödtigheten i hans lynne eller hans åsigters sjelfständighet; och knappt hade Rake uppnått femton år, innan han lemnade fattighuset och skyndade att skaffa sig anställning hos ett kriogresande akrobatsällskap. Det dröjde sedan icke länge, förrän han utmärkte sig genom sin talang i att stå på hufvudet. Efter någon tid öfvergaf ban akrobaterna, blef komisk sångare, och derefter kypare, sjöman, inkasserare. Vidare uppträdde han i Newyork dels som sprutlangare, dels som buktalare, som vaquero i Spanska Californien, som lemonad-försäljare i San Frarcisco, som upprorsman i Argentinska republiken (hvarvid han slogs tappert, utan att veta hvarför) och gedan på åtskilliga andra ställen än gom roddare än som grofsmed, tills han slutligen, återkommen till sitt hemland, tog värfning och blef anställd vid ett kavalleri-regemente. Snart kommenderades han till tjenstgöring i UNDER SKILDA FANOR. S.