I främmande länder. (Bref vill Dagens Nyheter.) Dresden den 15 aug. 1872. (Forts.) Ett motstycke i stor måttstock till de sällsyntheter, som konstkärlek och stora ekonomiska krafter samlat i Dresden, hafva naturens större och outgrundliga krafter samlat i det s. k. Sachsiska Schweiz. Man kan från Dresden göra en särdeles romantisk resa dit genom att medfölja en af de ångbåtar, hvilka i ganska stort antal underhålla trafiken på Elben ända upp mot böbmiska gränsen. Väljer man denna väg, något som ingen lär ångra, så har man på venstra stranden af den här temligen breda, men blott 1 å 2 alnar djupa floden en fortlöpande stad af villor med trädgårdar, bakom hvilka sandstensväggen, än lodrät, än bruten och sluttande, höjer sig i fantastiska former, stundom till ganska ansenlig höjd. En praktfull länk i denna oändliga kedja af dresdenerbornas sommarvillor är slottet Pillnitz, der kungliga familjen uppehålier sig den vackra årstiden. Midt emot slottet, på andra sidan floden, fästes uppmärksamheten af en villa med torn. Här hade grefve Beust, sedermera österrikisk premiermiminister, sin sommarbostad, njutande behaget af att bo i en särdeles fridfull och idyllisk natur, innan han gaf sig ut på politikens stormiga baf, der han slutligen kom i marvatten och i England fick söka mnödhamn. Efter fyra timmars ångbåtsresa kommer man till Wehlen, en af de många småstäderna vid Elben, och derifrån far man pr apostlahästar, såvida mån ej föredrar att mot dryg betalning bli sönderrankad och, till hälften itnsågad af en mager hästkrakes hvassa rygg, färdasin åt Sachsiska Schweiz, Det vär bittida en söndagsmorgon jag anträdde färden. Luften var redan tidigt upphettad och tung och väckte fruktan för en varm dag; himlön hvälfde sig hög och ren öfver det vackra lardskapöt, endast några små flisiga molntappar hängde öfver den skogiga norra horisonten, men de syntes ännu obeslutsamma om huruvida de skullö spårlöst försvinna eller gifva signal till oväder. cs Snart voro vi inne på gångstigen, som slingrar sig på bottnen af en uttorkad mindre flodbädd. Graren3 och tållens doft, blandadt med blomsterånger, slog oss till möte liksom med en heltning från norden, och luften var här svaloch angenäm. Vi funno dock snart att vi voro i en främmande natur. MHSandstenen framträdde i dagen och höjde sig stundom till flera hundra fots höjd i lodräta väggar, mot vägen, bildande stundom arkader, stundom så små passager, att man med knapp nöd kunde komma fram. Vägvisaren var ytterst språk: såmoch fäste uppmärksamheten än på den ena underliga formationen, än på en annan. Så passerade vi på ett ställe en stor grotta bildad af lodräta sandstenspelare, PYTT Mera a TN SIN ST a TNA Tran rn 3 RE Nn VR ESR SYST SNITT AE