Dagens Nyheter – 21 augusti 1872, sida 2

IV — Kör ut mig, om ni kan, genmälde walesaren, förlitande sig på sina grofva lemmar och beredande sig till att inleda ett slagsmål. Jag fruktar er inte, för det ni har granna fjädrar, herr ungtupp. Knappt voro dessa ord uttalade, förrän Cecils hand hårdt omfattade mannens rockkrage; och utan någon märkbar ansträngning, utan att röja den ringaste vrede, lyftade honom vår officer från marken, bar honom derefter helt lugnt till skranket och kastade honom öfver detsamma med en öfverraskande lätthet och ett behag i sjelfva rörelsen, gom icke kunde undgå att imponera på åskådarne. Hvad Ben Davis angår, var han slagen med en gådan häpnad att han icke kom sig för med att säga ett enda ord eller tänka en enda tanke, förrän han befann sig på den plats utom inhägnaden, dit Bertie förflyttat honom. En mängd af Cecils vänner och kamrater, som med beundran åsett hans bragd, samlade Big kring honom och tackade honom hjertligt för den tjenst han gjort klubben. — Dylika bedragare kunna icke på lämpligare sätt afspisas, sade markisen af Rockingham, hertigens af Lyonnesse son, hvilken inom officerskåren vanligen kallades SSerafen4. Lagen förmår ingenting mot ofog af denna art. Men det var ändå synd att just ni skulle behöfva anstränga era muskler för att göra oss honom qvitt. Ni behöfver, min själ, spara era krafter, om ni skall kunna eröfra priset.