Dagens Nyheter – 21 augusti 1872, sida 1

RER Re Inom samtliga gardesregementena fanns in gen skickligare ryttare än Bertie Cecil, oct ingen hade en så förträfflig ridhäst som han. CSkogskungen — så hette det ädla djuret — hads vid många kappridter vunnit högsta priset, och så ofta han och hans husbonde del. togo i någon sådan, ingingos vad om högs summor, hvarvid man höll tio mot ett att Skogskungen skulle bli segrare. Skogskungen var ingalunda stor eller grof. byggd; men sjelfva racen hörde till de yppersta. Stålgrå var han till färgen, skinande och len som silke. Man kan ej tänka sig en mera proportionerlig skapnad än hans, och bland hästar fans ej hans make i förstånd och liflighet. Ett par dagar efter den då våra läsare gjorde Berties och hans broders bekantskap var en storartad täflingsridt anordnad, hvarvid lifgardet till häst skulle representeras af Cecil och Skogskungen. Hälften af Englands adel deltog häri, och den samling som infann sig å vädjobanan var i sanning en af de mest lysande man ken få se. Hela officerskåren hade med sina sympatier omfattat Skogskungen, och ofantliga vore de summer, som vid detta tillfälle skulle gått förlorade, om Berties springare svikit det stora förtroende, som visades honom, och ej huzenit först till målet. Men äfven nu segrade bän, fastän han hade