Dagens Nyheter – 17 augusti 1872, sida 2

— Jag måste spela bra, tänkte hon, ty jag känner hvad jag spelar. Ändtligen kom ett bref från D., hvari han utsatte tiden för audiensen; men innehållet var mycket öfverraskande för geheimerådinnan. Tyvärr är jag genom en förkylnirg fängslad i mitt hem, skref skådespelaren; Omen om damerna vilja ha den godheten att besöka mig der, så behöfva vi icke uppskjuta saken. I sådant fall väntar jag er i morgon klockan 24. Klockan 2! Geheimerådinnan vågade knappast tro sina ögon. Klockan 2, den ljusaste tiden på dagen — det var länge sedan D. aflade eller mottog något besök -vid denua timma. Mon siffran var skrifven mycket tydligt; också lofvade damerna att infinna Big punktligt. Under der att Laura på morgonen den vigtiga dagen öfverlade med sig sjelf, huru hon borde kläda sig, för att drägten skulle passa någorlunda till rollen, inträdde assessorn i galen. Så ledsamt, att han skulle komma just nu, då hon hade så mycket att tönka på! Och till på köpet var icke tanten hemma. Det var då riktigt fatalt! Hou mott-g konom derför icke heller synnerligen vänligt. — Jag förstår nog, att jag kommer olägligt, sade den unge mannen; men han satte sig det oaktadt på en stol midt framför henne.