Dagens Nyheter – 17 augusti 1872, sida 2

AR Det var i alla händelser särdeles behågligt att ha en ledsagare, som så vänligt sörjde för henne och förde henne genom det brokiga menniskohvimlet. Och han kände a!la. Hela konstnärsverlden var här representerad: målare, musici, skådespelare, författare, och han kunde uppgifva för henne hvarje mera framstående persons namn. Med flere af författarne syntes han vara närmare bekant, att: döma af hans sätt att helsa på dem. Men. alla dessa stjernor försvunno för henne, då D. inträdde, åtföljd af en skara elever och vänner, samt gecast blef omringad af en hop beundrare. Förgäfves bemödado sig assessorn på alla vis att fängsla den unga flickans uppmärksamhet; hon hade numera öga och öre endast för honom, hennez svärmiska beundrans föremål, och hon hyste ingen annan önskan än att så mycket som möjligt få vara i hans närhet. — Nu ser man, att drägten gör föga till saken kos honom, hviskade bon till sin lednagare. Är han ej nu i sin frack lika mycket. Bolingbrooke som i de broderade kläderna, och ge huru han talar med denna dam; 86 bang blick och det skälmska leendet fedan! Hvad jag afundas den der damen! Ser ni, nu drar han sig tillbaka — man börjar dansa. Han latar sig mot kaminen och blickar med allvarlig, intagande min ned på möngden, som står så lågt under honom — det är sannerligen Hamlet!