Dagens Nyheter – 15 augusti 1872, sida 1

Några ord i stenkolsfrågan. (Från Skåne.) I ett tidningsbihang i bokformat har denna fråga nyligen blifvit belyst. Vi vilja icke inlåta oss på en kritik af frågans behandling, utan tacka i det stället författaren rätt mycket för de många ganska värderika upplysningar han meddelat och styrzt. Om roflexionerna kunna kanske meningarne vara delade. Detta har redan visat sig. Vår afsigt är endast att i största korthet redogöra för den verksamhet som varit en följd af inmutningarne efter 1863 och att visa på hvad punkt denna verksamhet nu befinner sig. Det var, om vi icke misstaga oss, i grosehandlaren Billows namn som de första inmutningarne här gjordes, Kanhända var det i brukspatronen C. af Ekströms. Hvilketdera är temligen likgiltigt, ty det har senare visat sig, att detta var en gemensam firma, för hvilken hr af Ekström åtminstone här först uppträdde som verkställande direktör. Bland den lägre befolkningen förspordes ällmän belåtenhet med: hans företag. En och annan prest brummade något öfver de hundratals mutsedlar som från predikstolen skulle uppläsas; en och annan intressent i Höganäs grufbolag framställde företaget som en kränkning af det bolagets privilegium-: och de misstänksamme kapitalisterna spådde illa om sakernas fortgång; men en allmännare önskan var det dock att arbetet icke måtte afstanna, utan utveckla sig lyckosamt. Enligt ett af numera aflidne professor Erdmann i börjansaf 1867 utgifvet betänrkande rörande Vallåkra, Bosarps och Vrams kolfält, voro af det förstnämda bolaget 24 borrningar redan då utförda inom 10 elika socknar. Af dessa borrningar hade 18 ledt till kolfynd. Kolflötsernas mäktighet omvexlade mellan 2,s och 0,2 fot; borrningarnes djuplek mellan 377 och 9 fot. Schakt voro då öppnade vi Vallåkra, Bosarp och Vram. Hr Erdmann yttrar att i enlighet med den kännedom man dittills kunnat förskaffa sig om den stenkolsförande formationen i trakterna öster och sydost om Helsingborg syntes det, att det företrädesvis var å Vramsoch Bosarpsfälten, med den dem emellan liggande nejden, som fullt grundad förheppning för närvarande (1867) förefinnes på en för längre tid uthållig och lönande brytning af stenkol. Brytningskostnaden för tunna kol å 5 kubikfot vid de nämda schakten omvexlade under 1865 —1866 mellan 25 och 50 öre. Sedan hrr af Ekström och Billow öfverlåtit Vallåkraoch Vramsfälten till ett ånnat bolag, hafva kolbrytningar med några kortare afbrott fortgått å det sistnämda fältet, dels i närheten af Billesholms boställe, dels !4 mil derifrån. De goda vitsord, som i hr Erdmanns betänkande förekomma om kolens användbarhet vid fabriker och för jernvägslokomotiver, hafva sedan dess icke jäfvats. Vi tro oss också veta, att styrelsen för Helsingborgs—Landskrona—Eslöfs jernbana i allmänhet under de senare åren användt nästan uteslutande denna eldningsmateriel. För allmänhetens behof har kolupptagningen der endast i så måtto varit otillfredsställande söm den för dessa varit alldeles otillräcklig. Om detta varit en följd