Dagens Nyheter – 15 augusti 1872, sida 1

-— 20 — arn stoppar ned sina små röda skor i sin ing. Hvarken i London eller Paris skulle an våga att göra på det sättet. Tre olika rsoner sågo hvarje: dag den dilla hvita denkorgen, som upp till kanten var fylld ed guldmynt, men i Dover finnås hvarken ufvar eller mördare. — Efter en veckas förlopp fann den unga öken att hon hade sett nog länge på sina ngar, och hon beslöt sig derför att depoera dem hos sin bankir i London. Af denna anledning ville hon — lägg väl ärke till denna omständighet, herr Walter — ga på sig sina nya kängor, och då de klämhenne litet, tog hon en pennknif för att ära sina liktornar, i det hon hoppades att t skulle hjelpa. Hon skar för djupt. Ni t, herr Walter, tillade berätterskan sårstiskt, Chur blodet flöt i strömmar. Hon yndade sig ut i köket, der det lyckades nne att hämma blodet med kallt vatten, en då hon derefter skulle taga på sig de a kängorna, såg hon att det fallit en droppe od i den ena af dem, och för att lättare få rt den satte hon en läst i kängan. Det r detta som kom fru Douaeru att säga att n hade sett en af fröken Litters fötter, sitnde i den ena kängan. — Bå mycket är emellertid säkert, att hon e fick på sig de nya kängorna, utan lät m stå qvar i köket.