Dagens Nyheter – 14 augusti 1872, sida 2

söker gerna skugga; men vi ämna likväl göra en promenad nedåt ön. Vi komma till Storkby, med sitt rymliga corps de logis och sin lilla insjö. Ni vet kansko inte att det finns någon insjö på Lidingön. Åbhjo, mitt herrskap, det finnes två, ja det har till och med funnits tre sådana. Nedanför Stockby ligger det lilla täcka Kottla, med äfven sin insjö, den största af de tre. Besynnerligt nog, har man på somliga kartor kallat nämda sjö för Mölna träsk, men jag kan försäkra, att ingen benämning är mera orättvis, ty denna sjö är icke allenast ganska djup, utan har derjemte ett klart och drickbart vatten. Således kalla vi den Kottlasjön och ej Mölna träsk. Vesterut härifrån kommer ni till Gångsätra, der den tredje och minsta Lidingösjön förr var belägen, men är nu uttorkad och igenfylld. Viskulle kunna taga vägen öfver Lidingöbro, som ligger i närheten, och vidare öfver Djurgårdsbrunn hem; men den långa bron) är för mycket tröttsam att passera — inberäknadt att vi redan på Lidingön tillryggalagt nära en half mil — hvarför vi aftroppa ner till Mölna. Ångbåten Ran väntar, och meå denna, ejögudens kajman, anträda vi återfärden, rätt nöjda med vår utflykt till Lidingön. ) Lidingöbro är omkring 2,s mil lång, oci således den längsta bro i Sverige,