Dagens Nyheter – 13 augusti 1872, sida 1

ÖS ER Riksdagsmannavalen. För tredje gången efter det nya statsskickets genomförande pågå nu val till andra kammaren. Om det alltid är af vigt att till ledamöter i en församling, som har ett så maktpåliggande värf sig anförtrodt som att beskatta medborgarne och stifta lagar för dem, upplysta och karaktersfasta män utses, så är det under den närmast förestående tidpunkten, då frågor af den aldra djupaste betydelse för Sveriges framtid komma å bane, framför allt vigtigt att så sker. Men det är icke blott angeläget, att goda folkombud väljas. Det är äfven af vigt, att de valberättigade så mangrannt som möjligt deltaga i valen. Fienderna till sjelfstyrelse och folkfrihet skola annars kunna säga, att de riksdagsmän, som med allvar föra folkets talan, icke ega stöd i folkets tänkesätt och att folket sjelft, belåtet med det närvarande, inga förbättringar önskar, Må således, om icke för egen skull, dock för det älskade fosterlandets, hvar och en som eger rösträtt infinna sig vid valet. En dags tidspillan må väl det gamla Sverige vara värdt, helst om mav derjemte hyser hoppet, som aldrig får öfvergifva oss, att genom val af dugliga folkombud förr eller senare det dödkött som vuxit kring den gamla fostermodrens hjerta skall blifva bortskuret, så att blodet i hennes lifsådror må åter kunna svalla friskt som i de längesedan flydda tider. Men om goda val skola kunna göras, så är det ej nog att man infinner sig vid val urnan och der nedlägger sin röst, lemnande åt slumpen valets utgång. Såsom vilkor för ett godt val, fordras nödvändigt en föregående öfverläggning mellan valmännen, så att rösterna ej kastas bort på en eller annan, som väl ej kan vara alldeles oduglig för det ifrågavarande värfvet, men dock ej har utsigt att bli vald. Der så ske kan, bör man alltid före valet samlas till smärre vålmöten, der dö som vid valet önska komma i fråga börå uttala sig om landets vigtigaste frågor. Man vet då hvem man väljer och har ett band på honom, ty om han vill anses för hederlig karl, så kan han ej svika den väg han lofvat att beträda. Dylika smärre möten kunna på landsbygden hållas om söndsgseftermiddagarne och pågå äfven mellan riksdagarne. — Vinsten deraf vore, att de som hade anlag för talarekonsten finge tillfälle att uppöfva dem, och de som ej hade sådana anlag skulle genom åhörande af föredrag och meningsutbyte mellan olika tänkande uppöfva omdömet, hvilket i andra lifvets värf skulle komma till gagn. i Och hvilka äro då de frågor som i närvarande stund förettädesvis påkalla goda riksdagsmannaval? I främsta rummet sätta vi frågan om lika fördelning af beskattning å jorden, så att icke 36,000 hemman iandet må fortfara att draga skatter och börder, hvilka alldeles icke eller blott hälften så tungt trycka 30,000 andra hemman. Att de flesta riksdagsmannaval på landsbygden detta år skola blifva förrättade med detta missförhållandes. afhbjelpande:till.program; är alldeles: uppenbart -öch bestrides icke , ens af dem som kämpa för det, bestående 4 detta hänseende. Må nu desse ha rätt eller icke rätt, så böra de dock, när det gäller riksdagesmannavalen, besinna att landtmannapartiet redan är och