Dagens Nyheter – 13 augusti 1872, sida 1

-— Lb skärp och derpå lemnat huset, utan att någon behöft lägga märke dertill. Denna gissning föreföll mig så komisk att jag brast i skratt. — Det är icke vackert af er att skratta på det der sättet, herr Walter; om: ni hade känt fröken Litters skulle niicke skratta utan gråta. — Det är nog troligt, fru Findy, och ehuru jag icke har haft det nöjet, skrattar jag bara derför att jag icke i allt detta ser det ringaste bevis på ett mord. — Jag förstår er nog, ni hyser fördomar! Ni far till Frankrike! Ni tycker förmodligen om fransmännen! Men hör nu litet på mig och säg sedan hvad ni tycker. Som fröken Litters bodde alldeles ensam med sin lilla tjenstflicka (som naturligtvis blifvit halftokig af skrämsel och sprungit sin väg, ty man har lika litet kunna finna henne som hennes matmor) brukade ett gammalt fruntimmer från Dover, fru Douaeru, tillbringa aftnarna hos fröken Litters — såsom uppvaktande kavaljer, sade den skurken till fransman, som gjorde narr af allt. Fru Douseru är enka efter en sjöman; hon har sett flera olyckor än det finns dagar i året och hennes konversation är så rysligt intressant. — Men för himmelens skull, fru Findy, hvad ha då fru, Douaeruws berättelser och mordet på fröken Litters med hvarandra att göra?