Dagens Nyheter – 12 augusti 1872, sida 1

-—-— mV mn inte ska tänt trötta sig med det... Kom, Husse lilla, så ska jag bära dig, jag. Och härmed tar nidcen den tunga och klumpiga knähunden upp i famnen, under det hon smeker och kysser honom, Jag var i en ryslig förlägenhet... Skulle jag låta flickan behålla sin börda och låtsa om ingenting? ... Nej, det var omöjligt... jag måste visa mig som artig kavaljer och er. bjuda min tjenst. Utan synnerlig motsträfvighet öfverlemnar mamsgell Elfrida illa Susse4 åt mig; och nu fortsätta vi vår vandring, jag med Susse på venstra armen och tanten under den högra — hvem kan väl undra öfver om jag var vid dåligt lynne! Då vi kommo fram till Djurgårdsteatern, mötte vi en prydlig kalesch, hvari sutto två herrar, en äldre och en yngre. Den senare, en frisk och rödblommig yngling, helsade mycket artigt på damerna i mitt sällskap. — Det var herr Fiffig med gin morbror! utropar fru Felln och stöter mig i sidan så jag är nära att tappa Susse. Ofrivilligt kom jag nu att betrakta niccen — hon var blosBande röd. — Var det af promenaden eller pf något annat? — Jag började tro det senare. Vid ångbåtsbryggan är stor trängsel, hvarför jag föreslår att vi kunna taga en rodbåt. Detta förslag antages och snart befinna vi oss på den falska Rans område. Vi lägga till vid Nybron, der vi ämna gå i land. Genom någon SVENSKA ORIGINALBERÄTTELSER, 4.