Dagens Nyheter – 9 augusti 1872, sida 2

— Och den der korridoren. — Kors, den som he:r Fig tyckte så mycket om att promenera uti... Han tog alltid sin morgonpromönad der . jag piminher mig att min salig man också tyckte om. — Öch de. der fönstergluggarna sen som äro utan glasrutor. — Det gör att der alltid är frisk luft. mycket helsosamt då man promsnerar ... min salig man sade alltid. — Min fru, jag försäkrar er att min.tid är mycket dyrbar... jag bar den äran att rokommendera mig. Och med halft våld skjuter. jag gumman åt sidan och rusar. ut i korridoren. Jag har. redan fattat uti ledstången och sprungit några trappsteg utför första trappan, da mina öron nås at em behaglig stämma som säger: — Ett fruntimnier örskar tala vid tant angående en beställning. yfiken att se hvarifrån dessa toner kommo — ty musik låg det onekligen i denna klangfulla stämma — hejdar jag mig. i min vilda fart och får se — ack, en den täckaste qvinnogestalt, högväxt och smärt som en lilja och med. ett hufvud — ett litet. förtjusande hufvud — beskuggadt af mörka lockar, som ripglade sig ned till. den hvita och fylliga halsen. Skulle jag vända om? — Nej, det kunde. Jag naturligtvis inte. — Skulle jag fortsätta min färd? — Det hade säkerligen varit det kloka