Dagens Nyheter – 7 augusti 1872, sida 2

a Bödsfall. ; I söndags afton afled i Stockholm f. d. löjtnanten och f. d. bryggaren Fredrik Rosenqvist af Åkershult, jemt 67 år gammal. Efter Aftonbladet meddela vi följande sanna teckning af den hädangåogne medborgaren, för vår del erinrande om, att han ätven verksamt bidrog till befrämjandet af skarpskyttesaken i dess tidigasta3 och svåraste stadium : Fredrik Rosenqvist af Åkershult var född den 6 augusti (enligt Svenska adelns ättartaflor den 4 augusti) 1805 och var son . af kapten Fredrik Leonhard Rosenqvist af Åkershult, som genom sin underdåniga ansökan att få försälja Vestanå fideikommiss enligt Göta hofrätts laga kraftyunna dom 1814 förverkade detta fideikommiss jemte namnet Gyllensvan, hvilka bådadera tiliföllo en hans kusin Henrik Adolph Rosenqvist (sedermera Gyllensvan). Efter att ha genomgått krigsakademien på Karlberg, der han var kamrat med J. M. Björnstjerna, Ridderstad, Reutersköld m. fl., blef hau 1824 fänrik vid andra lifgrenadierregementet, der han sedermera avanserade till underlöjtnant och löjtvant. 1829 kommenderades han såsom kompaniotfi. cer till krigsakademien å Karlberg, der han i sådan egenskap tjenstgjorde tll 1833. År 1835 tog han afsked ur krigstjensten och utnämdes samtidigt till sekreterare, kassör och slottsinspektor vid krigsakademien å Karlberg, hvilka befattningar han innehade till år 1849, då han tog afsked från dem för att mera odeladt kunna egna sig åt det industriella före tag, som han under tiden begynt. Rosenqvist var nemligen den förste, som (efter hvad vi vilja minnas) i början af 1840-talet anlade ett bäjerskt bryggeri i Stockholm; han hade ock 1 möda ospard att bana vägen för det bä jerska ölet, och man kan antaga, att de lyckade bemödandena utiden vägen i icke så rioga mån medverkat till möjliggörandet af den reform i fråga om bränvinsväsendet, som på 1850-talet genomfördes. Redan på 1840talet hade Rosenqvist såsom adelsman uttagit polett såsom repr2sentant å riddarhuset och der alltid anslutit sig till dem, som förfäktade liberala och humana åsigter. Såsom idkare af borgerlig näring blef han sedermera af Stockholms röstberättigade vald till en af hufvudstadens riksdagsmön i borgarståndet vid 1859—60 årens riksdag, Äfven här förfäktade han med värma frisinnade åsigter och visade isynnerhet ett mycket varmt nit för 16:igionsfrihetsfrågan. Ett vittnesbörd om ståndsbrödernas aktning och förtryende var att han invaldes till ledamot af konstitutionsutskottet, liksom han äfven utsågs till en af de trå represenbtanter, som skulle å ståndets vägnar bevista festen i Utmeland i Dalarne till Gustaf Wasas minne den 29 september 1860. På sista tiden nedtryckt af motgångar och enskilda olyckor och med rubbad helsa, bevarade han dock alltid ett för allt fosterländskt varmt och lättrörligt hjerta, hvilket, jemte en stor fond af välvilja och den prägel, som hans väsen bar af gammaldags tro och keder, förskaffat honom ett stort antal enskilda vänner. Efter att ha tillbrågt ett par veckor vid Sandbamn, återvände han i söndags afton kl. 9 derifrån med ångfartyget Strömma Kanal, hvilket fartyg han lemnade utan synbart illamående, men på vandringen till sitt blott ett litet stycke från landningsplatsen belägna hem sveko honom plötsligen krafierna, så att ett par främmande personer måste hjelpa honom komma hem och en timme scnare uppgaf han andan, Rosenqvist efterlemnar enka och sex barn. — En annan af hufvudstadens äldre borgare och hedersmän, f. d. glasmästaren Per Adolf Söderberg har ock gått hädan. Han aflod i en ålder af 68 år i sönlags på borgorskapets gubbhus, der han under de senare åren haft en fristad. Stor-vän at teatern och gynnare af sceniska artister — mer än en af den äldre skådespelaregenerationen har orsak att tacksamt minnas gubben Söderberg — var han dessutom känd såsom ovanligt skicklig eällskapsaktör, och ännu i fjol arrangerade han bland de åldriga kamraterna på gubbhuset en dramatisk soar6 och uppträdde i en af sina gamla glensroller, AokXXX——— rens NR