Dagens Nyheter – 7 augusti 1872, sida 2

Av oo — natt. Han kom först i dag klockan nio på morgonen, — Nej, det här är för starkt! ifrade baronessan. Herr Rosidor, hvad säger ni härom? Haf den godheten att uppträda som mitt vittne! Hvem ha vi sett i natt? Jag beskref den lille döfve och frysande gubben. Baronen skakade förvånad på hufvudet, — Huru såg han ut? frågade han. — Jo, han var mager, hade en stor spetsig näsa, en vårta under ena ögat, en stor, utestående haka, var klädd i olivgrön rock, stor peruk, en käpp med negerhbufvud, och hade en stor svart hund jemte sig. — Åb, det är ju ett fullständigt porträtt af min aflidne förvaltare Rousset, genmälte baronen, ännu mera häpen. Hade rocken silfverbroderi? Begagnade han glasögon med hornbågar? Jag nickade. — Pierre! ropade baronen. Skaffa genast hit herr Roussets porträtt! — Ni skall veta veta, att gubben lät måla sitt porträtt knappt fyra veckor före sin död. Betjenten kom fram med bilden. Baronessan och jag kastade samtidigt våra blickar på densamma. Jag kuade icke tala för häpnad, barore3san d. remot utstötte ett rop af förskräckelse. — Densamme, densamme! Icke en dag mera stannar jag i detta spökslott! skrek hon häftigt. Gör som du vill, kära baron — men mig kan du icke hålla qvar här!