Dagens Nyheter – 30 juli 1872, sida 2

Landets tillstånd, enligt landshöfdinge-embstenas femårsberättelse för åren 1866—1870. Kalmar län. Förntom några smärre förändringar uti den inre indelningen har detta län under förevarande tidrymd i afseende på dess gränser och allmänna naturbeskaffenhet icke undergått någon rubbning. Innevånarne uppgingo enligt mantalslängderna år 1865 till 230,101 och år 1870 till 231,006 pergoner, deraf den qvinliga befolkningen med 7,502 öfvergick den manligas antal. Under perioden hafva 8,012 personer utvandrat ur riket efter anmälan hos presterskapet och ett måhända ej mycket mindre antal utan sådan anmälan. Till de under missväxtåren 1866—1868 nödlidande beviljade staten undsättningslån till belopp af 261,100 rdr samt 22,000 rdr utan återbetalniogsskyldighet, hvarförutom erhöllos gåfvomedel i dels kontante penningar och dels natura-artiklar till omkring 140,000 rdr. Befolkningens sedliga lif och ekonomiska tillstånd förmäles vara i allmänhet tillfrelsställande, Härifrån göra dock Aspelands, Handbörds, Stranda, norra och södra Möre Kärader undantag, hvarest lönkrögeriet lärer florerå och fylleriförseelser med deraf föranledda hvarje slags förbrytelser höra till ordningen för dagen; och uppgifves begär efter lyx, oredlighet i handel och vandel, procesSlystvad o. s. v. — i sanning en ganska ful orlofssedel — vara framstående karaktersdrag hos dessa häradsbor. Enligt hvad länsfävgelsets fångförteckningar gifva vid handen, har antalet för brott häktade under det sistlförflutna decenniet i oroväckande grad ökats, i det densamma under åren 1861—1865 utgjordd 2,504 man till och med år 1870 ökats till 5,153, eller i medeltal 1,031 personer årligdn, deraf 23 för mord, dråp eller rån, 223 för stöld, 24 för förfalskningsbrott osh 53 för slagsmål; för bristande försvar hafva omkring 20 personer årligen — blitvit, till allmänt arbete dömde. Såsom väsentligaste grunden till denna sedliga förslappning antuges befolkningens iäfventyrliga sjömannealif sämt vanan hos det yngre slägtet att om vårarne öfvergifva hembygden för att erhålla förmånligare sommararbete på andra orter, hvarigenom alstras böjelse för ett ostadigt lefnadssätt. Näringar. Hela den odlade jordvidden, som år 1865 upptog 235,000 tunnland, uppgick år 1870 till omkring 243 000 tunnland, hvaraf 5,830 tld användes till odling af hvete, 72,045 tld at råg, 28,850 tld af korn, 33,749 tld af hafre och blandsäd, 18,729 :ld af potatis samt 31,681 tld till foderväxter. År 1870 antogs skördebeloppet af. säd utgöra 5,298,476 k.-fot och af rotfrukter 4,428,;774 k.-fot, deraf för egna bebot förbrukats 4.472,000 k.-fot säd och 4,309,000 k.-fot rotfrukter samt till afsalu användts 846,476 k.-fot säd och 119.774 k.-fot rotfrukter. kerjorden, ehuru stenbunden, är i allmänhet af god beskaffenhet; dock återstår mycget att önska i fråga om densammas skötsel. För odlingsföretag hafva under perioden erhållits statsmedel till belopp at 55,800 rdr. Jordmånen är af särdelds stenbunden beskaffenhet och tarfvar mycken dikning men för växtligheten i allmänhet gynnsam. Till brukningssätt begagnas vanligast ännu treskifiesbruk och de gamla enkla åkerbruksredskapen bibehållas temligen allmänt åtminstone bland allmogen. Allmogen går som man vet, gerna i fädernas fotspår och tager snart ej efter hyad ded finner nytt öch obepröfvadt; men ofta förnyade tillfällen att bemärka verkliga och fortgående fördelar af nya metoder kunna dock i längden ej annat än vinna efterföjd; och man märker derföre äfven hos den en vaknad håg att tillgodogöra sig nyare uppfinninningar i afseende å jorddns beredning med ändamålsenligare redskap som ock indelning till ordnad växtföljd, en följd ttll största deleu af de från landtbruksskolorna utgångna elever, hvilka 8edermera vunnit angtällning såsom fö:valtare och rättare. I de uti det inre länet belägna skogstrakterna hindras jordbrukets utveckling i väsentlig mån deraf, att på de flesta hemman största delen af både menniskooch djurkrafien drages ifrån jordens skötsel och i stället användes till fällning, försågniog och långväga forsling af skogens alster. Lockade af höga priser på skogseffekter, söka skogsegarne att på detta sätt bereda sig en vinst för tillfället, ej beriknande den framtida förlust som uppkommer deraf. att bemmanen falla i värde genom skogens utödande och jordbrukets försummande. Till förmån för landtmannen har spanmålshandeln mer och mer blifvit föremål för spekulation bland ortens handlande och affärsmän. Det sädesslag, om under de senare åren mest efterfrågats för utskeppning, är hafre. Då deraf under åren 1861—1865 exporterades från detta län tillhopa 715,293 k.-fot, så har länets hafreexport under -qvinqvenhiet 1866—1870 uppgått till mer än dubbla beloppet eller: till 1,547,026 k.-fot, och det ehuru af dessa fem år ett gifvet klen skörd och ett nästan totål missväxt. Medelvärdet af den myckenhet diverse slags säd, hvilken läuet anses efter fyllandet af egna behof hafva stt årligen till andra orter aflåta, uppgår till ungefär 1,612,500 rdr. Den i mantal satta jordens fördelning i mindre brukvingsdelar synes oafbrutet fortgå, och den har äfven sin naturliga orsak i odlingens framsteg, hvarigenom jorden förmår lemna bergning åt allt flera familjer. Då samtliga hemmanen inom länet år 1865 voro fördelade mellan KOKK oo fö TT ÅA 2 rt 4