Dagens Nyheter – 30 juli 1872, sida 2

för mycket lycklig genom denna förbindelse. O, att jag skulle lefva till den dag, då jag blef svärfar åt en pär af Frankrike! Hvad skulle min stackars hustru säga nu, om hon kunde komma till lif igen? Ack, Thames! — mylord — herr markis! ville jag säga — ni har gjort mig till den lyckligaste, den stoltaste menniska på jorden! Några dagar etter denna händelse, en klar, vacker Oktobermorgon, ringde kleckorna i Willesdens gamla grå kyrktorn en glad mel6di. Hela byn var församlad på gyrkogården. Unga och gamla voro klädda i sin grannaste högtidsdrägt; och det småleende, som lyste i hvarje ansigte, ynglingarnes skälmaktiga blickar och de vackra bondflickornas sedesamma hållning utvisade tydligt, att em ceremoni, som aldrig underlåter att väcka deltagande hos alla stånd och åldrar — en vigsel — skulle komma att ega rum. Vid den kyrkogårdsport som var närmast Dollis-hill, stod kyrkbetjeningen redan uppställd. Snart syntes två vagnar komma utför backen och stanna vid nämnde port. Ur den första steg Thames Darrell, eller, som han numera kallades, markisen af Chatillon. Ur den andra steg först herr Wood och derefter hans dotter. Aldrig sken solen på ett älskligare par, än det som nu frawgick till altaret. Kyrkan var öfverfylld med folk af alla klasser, som infunnit gig för att öfvervara ceremonien; och