Dagens Nyheter – 26 juli 1872, sida 2

Carl Michael Bellman. (Efter J. G. Carlen.) , . hans glädio ligger ej I kannean, ej i idyller, söm hön kring sig ströst: bans druckna öga söker än on annan — och märk det vedmodsdraget öfver panna, ett nordiskt sångardrag, en sorg i rosenrödt, kKsalas rosnår På Ansgarii dag (den 4 februari) 1740 föddes i Stockholm Jarl Michael Bellinan. Hans fader, Johan Arndt Bellman, vat sekreterare i slottskansliet med lagmans ttei. Mcdetk hette Catharina Hermonia. Huru mina föräldrar krånglade, säger skalden i sin efterlemnade biografi, blef jag,som sacdt är, född. Min mor, Vacker Som en uag, oändiigen go, charmant i sin klädsel, vänlig mot alla menniskor, delikat i umgänge, hade en förträfflig röst och hade vant sig attliggaitjuguen barnsängar — honny sov qui mal yu pense — men detta lekverk gjorde husets, ruin 7), Någon egentlig fattigdom lärer emel!erlid isE2 tryckt tamiljen: detta kan man sluta af umgängeslifvet med en mängd förnämare personer, som ej sällan togo husets välvilliga gäst frihet i anspråk. Oaktadt de knappa tillgångarne erhöll den unge Carl Michael en särdeles god uppfostran. Vid sex års ålder intogs han i Maria skola, och en doktor Kulström lärde hönvm stafra med tillbjelp af en liten pinne, såsom då brukades, nemligen med ett litet hästhufvud på. Att han icke varit svår att leda visar sig af en mängd onständigheter! hatt oda bjerta, hans öppna väsende och framför allt hans känsliga tillit för modern framlysa öfverallt i scenerna från barndomstiden. En gång — vi kunna ej underlåta att anföra detta drog — hemkom han något lyftad af drufvans safter . .. vi tillägga att det var hans första rus och att välfägnaden beståtts honom hög engelska ministern Martewill. Härom förtäljer han sjelf: Jag kom hem så röd och skön Eftermiddagen mot fyra, Då till dagens aftonbön Man såg folket sig utstyra. Mina systrar, pjåkiga Med bindmössor, syntes niga, Men jag rosenblommig stiga Till min mor och kjortlarna. Min Carl Michael, sade hon, Hvar, min gosse, har du varit ? Ah, min mor, jag har erfarit En mig något stor portion. Ja så, så så, Calle lilla, Luta då ditt hufvud ner; . Lägg dig på mitt knä... jag ber... Vet, din mor vill dig ej illa! Och denna innerliga tillit till modern följde honom hela lifvet igenom — hon var också värd all bans varma sönliga kärlek. Är det då underligt, utropar han, att hola min Varelse, hvars minsta tanke, hvar andedrägt upplifvar min olyckliga varelse att innerligen hålla af fruntimmer? Guds hämd varo öfver mig, om jag icke blir förtjust af en gammal utsliten stubb med alla sina trasor på sopbacken vid Packartorget! Jag ser en kärleksgudirna i hvarje loppa och en Astrild i hvar utkastad hedandel: en uttrampad, nedkippad sko... min gud... ett fruntimmers gåla, hvarpå hon vandrat i Gröna Gången, ger mina ögon mera lif och vällust än den lager, hvarmed mån mig på medaljen hedrat... Herre Gud — ett fruntimmer, antingen hon är vacker som en engel eller ful som Nymanskan, har att bofalla mig kyssa sina fjät! Än ett drag, också skildradt med hans egna ord och på samma, gång målande den tidens skaplynne: Sommaren år 1759 gick jag en afton, klädd 1 en hemväfven rock af rein mor, som äfven var en god hushållerska, ned till Munkbron. Klockan ringde då 7 i Maria kyrktoro, som saråma år i juni månad afbrann. Jag gick då om aftonen i en blå rock och, efter tidens sed, utstofferad med halfirmar och nattkappa. När jag ett par timmar betraktat jakterna, som förherrligade utsigten af Mälarens cyteriska stränder, kom den bekante latinske skalden Löwenskiöld gåen1le jemte den namnkunniga aktor vid 1756 års riksdag Bedinus Renhorn för att stiga om bord på en Arbogajakt, som ämnade sig till den stad, hvarest Renhorn skulle intaga sin borgihästarestol. Jag hade lärt hans dotter, som då med sina föräldrar bodde på trimurarebarnhuset, att spela på cittra, hvilket instrument jag den tiden ojemförligen trakterade. Denna obetydliga omständighet gjorde att hr borgmästaren bjöd mig stiga ner i Kajutan, hvilket jag ock gjorde. Jag satte mig genast vid ändan af ett litet fällbord, tittade utgerom fönstret på de många fartyg, som det ena efter det andra med sina En AA s a SA AA