Dagens Nyheter – 25 juli 1872, sida 1

hade verkat på hans beslut och förhärdat hans bjerta emot hans mors böner. 0O, Gud! utrepade han; huru hårdt är jag icke straffad! Han had? nu hunnit landsvägen, Byinvånarne vandrade hoptals till kyrkan. Då han kom förbi hörnet af en trädgårdsmur, såg han midt framför sig samma lilla byggnad, der han fordom varit häktad. Någon landtman hade skrifvet på dörrn: CJack Sheppards bur, och på väggen var uppsatt ett stort plakat, der hans utseende beskrefs och en belöning utlofvades för hans gripande. Jack dolde sitt ansigte och vände sig bort; men han hade icke gått många steg, förrän han hörde någon ur ett dagblad uppläsa berättelsen om hans rymning. Hastande till kyrkan, inträdde han der genom samma dörr, i hvars närhet hans företa brott blifvit begånget. Hans mors skrik vid detta tillfälle tycktes på nytt ljuda i hans öron, och han blef så häftigt rörd vid tanken derpå, att ban, af fruktan att väcka uppmärksamhet, var på vägen att lemna det heliga templet, men hans uppsåt hindrades genom åsynen af Thames, som inträdde i kyrkan med -ett ansigte blekt: som döden och med Winifred stödjande sig på hans arm. Wood, klädd -i djupaste sorgdrägt, följde efter dem. Dragande sig ovilkorligt tillbaka i det aflägsnastehörnet af bänken, der han tagit plats, begrafde Jack sitt ansigta i sina händer. Gudstjensten begynte. Jack, som på