Dagens Nyheter – 25 juli 1872, sida 1

råd ae Ät RT ändat arbetet. — Här få vi lära oss hela gången af denna intressanta industri. Vi se dessa ägg och dessa små fula maskar; vise huru de vid sin metamorfos — ötvergången till puppa — dana dessa ägg, liknande silkeskokonger, hvilka sedan genom behandling med maskiner kunna hopspinnas ända till åtta tillsammans och ändå gifva en mycket fin och ytterst jemn tråd. Vi ee huru dessa trådar åter tvinnas tillsammans, och då vi nu sett buru starka delarne till en sådan tråd äro, förundrar det oss ej att den mångdubbla och tvinnade tråden är så stark. Vi finna här äfven olika färgadt garn samt finare och gröfre geidentyger. Gå vi in i det inre rummet, der ett par väfstolar höras slamwra, så få vi lära huru af silkesgarnet väfves utomordentligt vackert blommigt sidentyg och ytterst fin sidensammet. Till höger hafva vi en stor väfstol, hvars Suppränningt tyckes oss vara ofantligt konstig, men gå vi fram till ryssen, fom så flitigt hamrar på, finna vi, till vår ytterligare förvåning, att väfven är försedd med herrliga, upphöjda, hvita och röda blommor samt gröna blad på gul botten, Hvad det är vackert! utropa de praktälskande damerna och vi — instämma deruti. Likaså finna vi den här väfda sidensammeten vara någonting alldeles utmärkt. På väggen hänga flera mönster af sidentyger och gulgbrokader. En utmärkt väl utförd guldbrokad har en bredd af icke mindre än sju fot, men så kostar den också 400 rdr rmt pr aln. En annan är 2 fot 4 tum bred och kostar 77 rdr rmt pr aln. Utställaren häraf är hr Kolokonikoff, hvilken i Moskwa har en mycket stor sidenfabrik. Vi tycka numera ej sidenindustrien vara just så svår och invecklad som vi förut föreställt oss; tvärtom finna vi den vara helt enkel, om nemliger nutidens fulländade maskiner användas och om man har passande klimat och lämplig föda för silkesmaskarne. Månntro, hafva vi ej ett påssande klimat och kunde vi ej förskaffa oss limplig föda åt dem på Gotland? Nog borde mulbärsträdet trifvas der och således äfven silkesmasken. Vi ihågkomma nu lifligt huru som en ung ingeniör för fyra år sedan på landtbruksutställningen i Stockholm med lefvande intresse och förvånansvärd uthållighet sökte att genom ord och bandling väcka intresset för denna vackra industri. Har han lyckats i sitt vackra fosterländska syfte? Vi hafva mycket ofta funnit i byar uti de söder om Moskwa belägna guvernementen landtbefolkniogen i sina hem sysselsatt med delar till sidenfabrikationen för dervarande sidenfabrikers räkning. Kanske vi, om ett antal år, få se samma förhållande ega rum på — Gotland. Förr än vi gå till jagtpaviljongen, beträda vi den afdelning, det friasfältet, der hundarne hafva sina platser. Här finnes: omkring ett tjog hundar. XKuriöst nog, räknar den största och, som de fleste tycka, den präktigaste hunden Sverige som sitt fädernesland, enligt hvad anslaget förtäljer. Men så bund han än är, behöfva vi ej skämmas för honom, ty flertalet af åskådarne fäster gig endast vid honom för hans utmärkta och starka, resliga byggnad, panterfärgade skinn och äd!a, rena blodhundsras. Resten utgöres af landets bästa och yppersta jagthundsraser,