-— VU -—-— Han bahöfde dock hela sin outtömliga karaktersstyrka, för att ej uttröttas af den mödosamma vandringen i det våta gräset eller öfver de slippriga åkerfälten. Slutligen kom han fram till landsvägen, men hade icke gått långt, förrän han hörde ett hästtraf, som på nytt oroade honom. ! Ännu en gång måste han öfverstiga häcken och hälla sig på gärdet. Han var nu nära förtviflan. Så våt han var, skulle han ovilkorligen omkommit af köld, om han lagt sig att hvila i gräset; och hade han åter sökt nattqvarter på något offentligt ställe, skulle hans kläder, fläckade med blod och betäckta med orenlighet, ofelbart föranledt hans arrestering och hans öfverlemnande i rättvisans hand. Och fjettrarne, som han ännu hade på sina ben, hur skulle han bli befriad från dem? Sorgsen och modfälld fortsatte Jack sin väg. Han hade nu återvändt till stora landsvägen och passerade genom Clapton, hvarpå han tog af åt venster och kom till foten af Stamfordhill. Sålunda vandrade han ännu en timme, till dess han krappt kunde släpa benen med sig. Slutligen stupade han midt på landsvägen och blef liggande, under full öfvertygelse att hans sista stund var inne. Hur länge han låg på det sättet, visste han knappt sjelf, men kort före dagningen försökte han åter resa sig på benen, och krälande uppföre en backe, såg han, att han var