Dagens Nyheter – 23 juli 1872, sida 2

ännu beständigt fortsaltå röpön, redo emot hönorf och nied tjöckändarna af sina tunga ridpiskor ville slå honom till marken. I början afvärjde han slagen så mycket han kunde med sin Jernstör; men då anfallet fortfor, slog han begge hästarna i hufvudet så våldsamt, att de genast stupade och sålanda afhöllo, icke allenast sina ryttare, utan äfven de begge stalldrängarna, ifrån vidare förföljslse. Dea förvirring, som häraf uppkom, begagnade han för att springa öfv.r stängssln och tog derefter vägen tvärs öfver fältet åt sir John Oldcastles sida. Detta uppehåll hade emellertid betydligt minskat afständet mellan honom och den stora massan af hans förföljare, som nu besteg sig till mer än hundra personer, af hvilka minga voro försedda med lyktor och facklor. De begge ryttarne, som snart voro i ordning igen och under tiden hade fått veta, att det var Sheppard som förföljdes, läto sina hästar springa öfver häcken cor följde honom tätt i hälarna. Liksom haren, då han hårdt förföljes, försökte Jack göra baksprång, men denna manöver tjente endast att bringa honom närmare till sina fiender, gom rusade öfver fältet i alla riktningar och fyllde luften med sitt skrik. Det var i sjelfva verket ett törf:rigt larm — meanniskor som vrålade — hundar som skällde — men öfver alla andra hördes Jonathans stentorsröst, pådrifvande och uppmuntrande förföljelsen. Jack var nu så