Dagens Nyheter – 18 juli 1872, sida 2

oo NES till södra tornet, öfver hvars tinnar han klättrade och derifrån hoppade ned på taket. Sedan besteg han mnorra tornet och tog vägen till den delen ef fängelset, som låg ät Giltspur-gatan. Sålunda kommen till ändan af byggningen, fann han att den gränsade till ett hus, hvars platta tak, så vidt han kunde tycka i mörkret, låg omkring tjugu fot djupare än fängelsets blytak. Som Jack ej vågade företaga ett så öfverdådigt hopp, vände ban om, för att undersöka de öfriga sidorna af byggnivgen och se efter, om det ej fanns något ställe, der man kunde lättare nedstiga från taket. Men öfverallt upptäckte han blott kala murar, utan något enda framskjutande föremål som kuöde begagnas till fotfäste. Under det han sålunda tittade ned åt gatan, märkte han en ouppbörlig ström af menniskor, som skyndade fram och tillbaka; ljus skimrade från fönsterna i de särskilda husen, och en lykttändare sprang från påle till påle framåt Snow-hill. Då Jack fann omöjligheten att på någöt enda: ställe nedstiga från fängelsets tak, utan att löpa ögonskenlig fara, beslöt han återvända till sin cell, för att hemta sitt sängtäcke, med hvars tillhjelip han var öfvertygad att han skulle kunna utan risk hissa sig ned till det vid Giltepur-gatan belägna husets tak. Han företog sig således att vandra hela den nyligen tillryggalagda vägen tillbaka, klättrade uppföre och utföre två torn, gick åter