Dagens Nyheter – 18 juli 1872, sida 2

Dermed gaf han honom Naumdöla-fylket och satte honom till jarl deröfver. Harald började nu omgifva sig med en viss glans. Till sina hirdmän utvalde han blott de tappraste och i alla afseenden bästa män; han skäokte dem ypperliga vapen och andra goda gåfvor, så att de kunde uppträda med prakt. Då Harald hade intagit Thröndelagene och Naumdalen, vände han sig mot Nordmöre och Romsdalen. Konungarne öfver dessa två fylken mötte honom med sin flotta vid ön Solskel, der ett hårdnackadt slag uppstod, som slutade med att konung Harald segrade, hvarpå han underlade sig Nordmöre och Romsdalen. Vid ön Solskel stod påföljande år åter ett slag; i denna strid segrade Harald öfver konungarne i HSöndmöre och Firdafylket. Söndmöre wunderlade han sig genast efter slaget, och påföljande vår intog han också Firdafylket. Konungarne i de fylken, som Harald ännu icke hade underlagt sig, vidtogo nu den utvägen att slå sig tillsammans för att bättre kunna motstå honom, och snart spordes Böderifrån landet den nyheten att hörder, ryger, agder och theler samlade sig och uppbådade både fartyg, vapen och krigsfolk. Upphofsmännen härtill voro Erik, konung i Hördaland, Sulke, konung i Rogaland jemte hans broder BSote jarl, Kjötve den rike, konung i Adger, och hans son Thore Haklaug samt de thelemarkska bröderna Roald Rygg och Hadd den hårde Då konung Harald fick höra detta, samlade han en kär, satte fartyg i sjön, rustade sig sedan med sina män och drog söderut, der han fick många män från hvart fylke. Då han drog förbi Stad, fick konung Erik kunskap derom och skyndade med allt folk han kunde samla från Hördaland till sina medförbundne, som han träffade nedom Jäderen, der hela flottan samlades. Harald följde, så snart han kunde, söderut efter Erik, och då do förbundna konungarne skulle lägga in i Hafrs-fjorden för att möta honom, låg redan Harald der med hela gin flotta, och här kom det nu till ett blodigt och långvarigt slag. Hafrs-fjorden är en temligen liten fjord med ett smalt inlopp, men vidgar sig innanför de så kallade Semsholmarne till ett något större omfång. Här inne måste slaget hafvå stått. Krigslurarne ljödo och striden: börs jade med mycken häftighet. Den hårdaste dusten: stod mellan Harald sjelf och den tappra Thore Haklaug, som hade lagt sitt skepp emot hans. I framstammen på Haralds skepp stodo Thorolf Kveldulfsson, hans vän Baard från Helgeland, Borlu-Kaares söner Ölve-Hnuva: och Ögvind Lambe; akter om dem voro ulfhednernå och i den. höga bakstammen stod konungen sjelf. Vid sidan af Thore Haklaug låg Anund Ufeigsson. en vikiog från Bogaland, som nyss hade kommit hem från en långväga vikingafärd, och med Anund var en annan namnkunnig vikiog Thrond Björnssen från Hvin). Man stred länge med spjut, huggvapen och stenkastning innan det lyckades Harald att få bugt med Thore. Men slutligen bröto ulfhednarne fram utan att akta på hugg eller stick, gingo öfver på Thores skepp, nedgjorde allt som kom i deras väg och fällde Thore efter det tappraste motstånd. Hans fartyg fördes nu undan; derefter kom turen till Anund, som efter tappert motstånd förlorade ena foten och bars öfver på Thrond Björnssons skepp. Thrond måste nu gripa till flykten, och hela de förbundnes här följde snart exemplet. Sulke och Sote stupade; konung Kjötve flydde till en af holmärna: Några flydde bort ifrån fartygen, andre sökte sin räddning på landet och flydde söderut till Jäderen. Harald hade nu vunnit en fullständig men dyrköpt seger. På hans eget tartyg voro alla för om masten sårade, med undantag af berserkarne. Men han hade nu också uppfyllt sitt löfte och underlagt sig hela Norges rike, så att ingen längre vågade göra honom makten stridig. Slaget i Hafrs-fjorden stod år 872; kart derefter var konungen på ett gästabud hos