Dagens Nyheter – 17 juli 1872, sida 1

-— UU -— illusion, att han nästan hörde fångpredikantens högtidliga stämma, som påminte honom, att hans tid var nära ute, och förmanade honom att bereda sig till evigheten. Ur denna oroliga slummer väcktes han af tanken på sin mor, och inbillande sig att han hörde Hennes milda röst uppmana honom till vidare ansträngningar, rusade han hastigt upp ifrån bänken. I ena ändan af kapellet var ett stort med galler försedt fönster; men som det vette åt den inre gården, ansåg Jack för bättre att följa den väg han från börjen bestämt än att här göra något onyttigt försök. Han vände sig derföre till en dörr, som vette åt söder, och som stängde uppgången till vinden. Den bestod, liksom den sist uppbrutna dörrn, af starka jerngaller med jerntaggar ofvanpå; och emedan han ansåg onödigt att förlora tiden med låsets sönderbrytande, klättrade han öfver dörrn, gedan han afbrutit en af jerntaggarne, den han tog med sig till framtida begagnande. Efter att ha stigit uppför en kort trappa, kom han åter till en mörk gång, i hvilken han skyndade framåt. Här fann han äniu en dörr, den femte som mött honom på hens väg. Som han visste förut, att dörrarne i denna gång voro mycket starkare än dem han hittills passerat, blef han hvarken förundrad eller förskräckt öfver att finna denna dörr försedd med ett lås af ovanlig storlek. Emel