Dagens Nyheter – 13 juli 1872, sida 2

ehuru plats äfven finnes ofvanpå spiseln, den plats, som innehades af den ärlige tiggaren kh Aron; hvarom Runeberg taar. På spisel hällen, utanför bakugnen; kokas maten, doc icke i grytor på 3 eller 4 fötter, utan i kittlar, som hänga öfver elden på en från spiselstolpen utskjutande rörlig jernarm. Denna urgamla sed, som ännu finnes qvar i Sveriges norra landskap, lärer vara allmänt rådande på den finska landsbygden. Den vänlige husbonden, isäntä, inträdde; det var en man mellan 30 och 40 år, till drag, hållning och klädsel alldeles lik en ordentlig svenskarbetare. Han ursäktade det nyfikna besöket, när det var en främling, och gaf noga besked på alla frågor. a Mannens namn var Jonag Valkola (bonden har här hemmanets namn). Gården, som för många år sedan utflyttades från en närbelägen by, var: ett s mantal; med en egövidd af 700 tunl., deraf 9 tunl. åker; återstoden något äng, men hufvudsakligen skog. Åkerjorden, som var god, besåddes med 3 t:r råg, som vanligen gåfve en skörd af 30 tunnor; en half t:a kora och hafre (2 å 3 t:r skörd) samt 4 t:r potates (vanliga skörden 20 t:r). Åkerbruket var ett vexelbruk i tre skiften: 1 del råg, 1 del vårsäd, potäter, m. m, och 1 del träde. På gården föddes 2 hästar och 9 kor, hvilka senare utgjorde den hufvudsakliga inkomstkälian, då mjölk och smör såldes till staden, smöret till 50 penni(35 öre) pr skålp., och mjölken till 30 å 35 penni (c:a 25 öre) pr kanna. I öfrigt såldes ved till staden till 4 mark (2 rdr 28 öre) pr famn. (Till följd af de mycket låga vedpriserna eldas i Finland jernvägslokomotiverna med ved.) Gården brukas af bonden och hans hustru med 3 drängar och en piga, hvarförutan finnas flera torpare eiler backstugusittare på egorna, hvilka för ett potatesland (med 2 t:rs utsäde), husrum och bränsle lemna 12 dagsverken om året. En dräng i bondens köst har lön af 100 mark (70 rdr) jemte 2 omgårgar kläder; pigan har 10 mark i lön och kläder hvad hon behöfver; på rikare ställen utgör hennes lön 20 mark. Dessa uppgifter erhöllos, tack vare den vänlige tolkens bemedling, då man satt vid ett brunmåladt bord i den stora dagligstugan. Der var öfvermåttan varmt. Han I bakat i dag, efter här är så varmt? — Nej, vi ha eldat, emedan det var kallt i morse. — Man älskar värmen i dessa bygder och behöfver ej hushålla med veden. Under samtalet satt på en bänk en Jjuslett ung piga af rätt behagligt utseende oeh kardade ull. Man vistas i denna stuga egentligen blott sommoartiden, då den der intill gränsande sängkammaren ivhyser husbondefolket; fjerde rummet utgjordes af ett rymligt skafferi. Om vintern tränger man sig mera tillsammans och hela familjen bor då i det nära liggande huset, der man nu såg en rymlig slöjdbod jemte ett tapetseradt sidorum för husbonden och husmodren, en mjölkkammare, m, m. Såsom vanligt i trakter, som hafva öfverföd på skog, hade gården en omfattands åbyggnad. Manbyggnaden jemte ladugården och -förrådshusen omslöto en öppen gård, hvarpå fanns gödselstadon, rikt uppblandad och genomtrampad med jord och granris. Hit införas kreaturen sommartiden om nätterna. Mera afsides bölägna voro höoch sudosta dorna, badstugan jemte några andra smärre hus. Spanmålsladan var tillika riayi det vid iogången befanns en af råa stenar sammanfogad eldstad, hvarifrån röken uppträngde genom stenarne, för att sedermera utgå genom den trånga dörren. Det är den finska rian, Näst intill var logen, der man fann en vanlig svensk sädesharpa och en tung hackelsemaskin. Säden uttröskas med slagor, hvilkas slagträ, bestående at ett bastant, rakt björkträ, vrider sig på en träspiral vid skaftets ända, ett mycket ursprungligt instrument. -— Badstugan var ett mycket bofäölligt litet hus, hvars tak bestod af svarta; till -en del murknvade bräder: utanför ett slags öppet lider. Vid iogånvgen står eldstaden, bestående, likasom rians; af-en hög råa gråstenar, genom hvilkas mellanrum röken uppstiger, På stenarne slås vatten, då rökblaudade vattenångor uppfylla det lilla rummet, der en låg trappa leder upp till en lafve, hvarest de badande njuta af värmen, En björklöfsqvast anzaf den piskning, som är förenad med: badningen; öfversköljningen sker förmedelst ett ämbar vatten, som står inne i stugan och således ej lärer vara alltför kallt. Efter badningen . sätter man sig obesväradt i det yttre lidret och samspråkar i fullständig paradisdrägt. Här badar hela familjen, män och qvinnor på en gång, 2 å 3 gånger i vec .kan, mångenstädes hvar dag. Denua sambad ning, hröilken likväl ej lärer haft något men