Dagens Nyheter – 13 juli 1872, sida 1

-— VO — gom hade mörkgrå, genomträngande ögon, så qvicka i sin rörelse att de tycktes öfverskåda tjugo föremål på en gång och ändå fästa sig blott på ett enda, bar det sedermera så ärofulla namnet William Hogartb. Hvarföre han visade sir James Thornhill så mycken uppmärksamhet, skall straxt förklaras. Den siste bland sällskapet var en bredaxlad, starkt byggd man, med ett ärligt men groft och skrofligt ansigte, fullt af ärr efter både hugg och stick och stämpladt med den dystra, morska, bulldoggslika min, som en engelsman alltid ser med förtjusning, emedan han anser den karakterisera hans landsmän. Denne fruktansvärde person, som var ingen aunan än den namnkunnige Figg, CVärjans Atlast, såsom han kallas af kapten Godfrey, hade tagit af sig hatt och peruk för att torka svetten från gin tätt afrakade och med plåsterlappar betäckta skalle. Hans skjorta var tillika uppknäppt och visade en nacke, lik en oxes, och ett bröst, som kunde tjent till modell för en Herkules. Han hade en platt, eller kanske rättare sagdt nerplattad, näsa och en: brun tjock hud; som liknade läder och såg ut som den skulle icke sällan blifvit garfvad. Under srmen bar han en tjock knölpåk. Ofvan-: stående teckning af den store Figg skall utan 1v.fvel synas något matt, i jemförelse med den eldiga beskrifning hans biograf gjort öfver honom, enligt hvars försäkran ett majestät visade sig i hans ansigte och glänste i hans