Dagens Nyheter – 13 juli 1872, sida 1

a ligt hvilket riksdagstryckets utgifvande besörjes, så har denna sak en annan sida, som förtjenar framhållas, nemligen orsakerna till det öfverklagade sölet. Dessa äro flerfaldiga, och några af dem måste bindas vil riksdagens eget ben. Till dessa hör först och främst den tid af en vecka, som lemnas hvarje riksdagsman för att justera sitt af notarierna uppsatta anförande. Denna justeringstid förlänges ofta godtyckligt, ja, af några utdrages den 1 oändlighet, hvarom de ofta förekommande lickorna i de tryckta protokollerna vittna. Detta oskick, att en representant skall ega rättighet att efter godtfinnande bestämma om hans yttranden vid riksdagen skola inflyta i det officiela diskussionsprotokollet eller icke, borde långt före detta ha blifvit afskaffadt, och detta äfven af helt andra skäl än att riksdagstryckets fullbordande derigenom föreinkas. Men äfven justeringstiden — om för öfrigt någon privat justering alls borde komma i fråga på grund af den med denna rättighet åtföljande frestelsen att förändra det som verkligen blifvit sagdt — borde kunna inskränkas betydligt, hvilket skulle lända riksdagens tryckeri-expedition till mycken fromma. En annan orsak, som det ock beror på riksdagen sjelf att undanrödjs, är den, att diskussionsprotokollerna endast utlemnas till två boktryckare, hvardera med skyldighet att expediera tolf tryckark i veckan. Under riksdagens sammanvaro medhinna dessa mycket väl detta tryck, men mot riksdagens slut, då ärendena vanligen hopa sig på hvarandra, så att dagliga sammanträden måste hållas, blir förhållandet annorlunda, och då skulle fyra boktryckerier och ännu fler ha full sysselsättning en eller annan vecka. Det blir sålunda utan tvifvel alldeles nödvändigt, så vida riksdagen sjelf icke vill motarbeta den nytta, som med riksdagstrycket varit afsedd att fördela protokollerna på flera tryckerier. Att en sådan åtgärd, bredvid den förut antydda angående justeringen, är behöflig, framgår bäst af erfarenheten från senaste riksdag. Icke mindre än femtio tryckark voro nemligen vid riksdagens slut ännu otryckta! Riksdagen bär dock icke ensam all skulden för dröjsmålet. Det finnes naturligtvis någon eller några, som det helt simpelt åligger att sköta om riksdagstryckets utgifvande. Med kännedom om vår, i Je flesta grenar på den mest invecklade omgångsprincip grundade, administration gitta vi icke efterforska hvem man efter riksdagens slut i detta fall har att hålla gig till, antingen det är riksdagens delegerade fullmäktige i riksgäldskontoret, eller någon af kamrarnes förre sekreterare eller chefen för förra riksdagens tryckeriexpedition, eller någon annan befattningshafvande. På samma gång vi emellertid afstå från en så vansklig upptäcktsresa, upprepa vi dock att någon måste det vara som skall sköta om att riksdagens förhandlingar blifva till trycket och bokhandeln befordrade och sålunda för allmänheten tillgängliga. Den, som af riksdagen fått detta uppdrag, åtvjuter naturligtvis äfven betalning för sitt besvär, och riksdagen plägar ej .vara njugg vid godtgörandet af sådana tjenster. Men vi taga för alldeles afgjordt att i aftalet icke ingått någon bestämmelse, i kraft af hvilken utgifvandet kan uppskjutas på be