Dagens Nyheter – 11 juli 1872, sida 1

Mt ton och Austin åtföljde honom. Den massiva dörrn upplästes och de inträdde i rummet. Huru stor var icke deras förvåning att finna det tomt och fången borta! Jonathan kunde knappt tro sina ögon. Han såg förbittrad och forskande på den ene efter den andre af sina följeslagare, men ehuru begge syntes i högsta grad: förskräckta, tycktes ingendera af dem vara skyldig. Innan ett ord. blifvit yttradt af någon, hördes dock en sakta rörelse i skorstenen, och Jack, belastad med alla sina kedjor, nedsteg derifrån helt lugnt. Utan att röja den minsta förlägenhet eller göra den ringaste anmärkning, återtog han med fullkomlig köld sin vanliga plats. Så besynnerligt! utropade Wild. Hur har han kunnat få opp hängläset? Det måste vara vårdslöshet af er, Austin!X CVårdslöshet af mig!4 upprepade fångknekten, darrande i hvarje led. XJag försäkrar er, herr Wild, att då han gick härifrån för en timme sedan, var låset riktigt låst. Jag försökte det sjelf; Min förvåning är lika stor som er. Men jag kan inie förklara en sådan händelse. I alla fall skall ni ansvara derför, skrek Wild och utbrast i vilda förbannelser. CHan är oskyldig, sade Jack och steg upp. CJag öppnade hänglåset med den här krökta spiken, som jag hittade på golfvet. Om ni hade kommit tio minuter senare eller om det inte hade. suttit en jernstång i skorstenen, som