Dagens Nyheter – 11 juli 1872, sida 1

arne ROOM ega rätt att tordra.-det de skola aflösas. Men att så dock icke vore förhållandet, sökte talaren visa i sitt anförande, iföljd hvaraf han ock kom till den slutsatsen, att det angående dessa skatter icke kunde bli fråga om någon egentlig aflösning, utan endast afskrifning, såsom ock valkretsens ombud vid sistlidne riksdag påyrkade. Detta anförande afhördes med största uppmärksamhet: och vid dess slut yttrades från alla håll instämmande bifall. Öfrige talare, som yttrade sig öfver denna vigtiga fråga, voro: hir N. Olsson, riksdagsman Lars Ersson, A. Ersson och ordföranden, alla kommande till samma resultat: grundskatternas afskrifning. Vid framställd proposition: Böra grundskatterna aflösas? svarades enhälligt nej! — böra de afskrifvas? enhälligt ja! På uppmaning af hr Kalling beslöts att gifva öfriga folkmötestöreningar i riket del af detta mötes beslut och uppdrogs åt mötets bestyreise att derom föranstalta. 2:dra frågan: Då, såsom sannolikt, regeringen till nästa riksdag kommer att framlägga ett nytt förslag rörande vårt försvarsviäsende, hvilken ståndpunkt anser mötet ortens blifvande representant dervid bör intaga? Efter den diskussion, som häröfver fördes, kom mötet till det beslut, att det blifvande ombudet borde omfatta samma åsigt, som de 106 i 2:dra; kammaren vid 1871 års riksdag hade hyllat. 3:dje frågan : Gillar mötet den af riksdagsman A. W. Uhr vid förliden riksdag ingifna motion om den politiska rösträttens : utsträckande ? Ordföranden redogjorde nu i största korthet för denna sin motion, som dessutom vid mötets början i trycgta exemplar utdelats bland mötets deltagare, och yttrade gig töröfrigt öfver densammas pefogenhet och nödvändighet hrr L. Ersson, Hellberg, Kalling, E. Olsson, Bergvall och Östlund, hvilka alla på det varmaste förordade motionen, visade vådan utaf det sjelftagna förmynderskap; de nu representerade utöfva öfver de orepresenterade, och det frö till: missnöje detta innebure. Huru kunde man begära att den, som man beröfvade en medborgares i ett s. k. fritt samhälle heligaste rätt, den att bestämma öfver sig sjelf, skulle, i saknad at denva rätt, vilja låta pålägga sig en sådan skyldighet som t. ex. alimän värnepligt för ett land, som han ej gerna kunde betrakta som sitt, då han i dess angelägenheter iogentiog hade att bestämma? Den som älskar friheten, såsom varande-menniskans förnämsta goda, måste ju då, ehuru med blödande hjerta, vända ryggen åt ett 8 dant land och resa till:det land, der friheten icke utgör blott ett tomt ord utan en verklighet. Men hvad blir följden? Jo den, att slutligen vår gamla moder Svea af sina söner icke har andra qvar än sina många embets : och tjenstemän jemte jorddrottar och stackare, som ej kunna resa, Resultatet af öfverläggningen blef, som -sagdt, att mötet varmt understödde motionen. 4:de frågan: Anser mötet den nuvarande kommunala rösträtten vara med billighet : och rättvisa öfverensstämmande? Ordföranden upplyste att vid förliden riksdag åtta motioner ingitvits om ändring af det orimliga lagstadgandet om-nu gällande kommu nala rösträtt, ehuru utan önskad framgång, allt i töljd af första kammarens vägran, och framhöll nödvändigheten af en reform. Hrr Hellberg, Östlund, N. Olsson, A. Ersson och Lars Ersson visade alla genom exempel orimligheten och obilligheten af nu gällande bestämmelser i detta falls Sålunda anfördes ett färskt exempel på huru i en församling helt nyligen vid ett elektorsval till landtingsman en inspektor, tvärt emot 27 bönders önskan, ensam tillsatte elektorer! -Etter diskussionens slut framställ